Diskussionen kring facebook och dess påverkan på vårt välbefinnande puttrar i media som en trygg kalops. Det har inte kommit larmrapporter, men väl undersökningar som visar att ansiktsboken får främst kvinnor att må dåligt. Lyckliga foton på kära par, snygga middagar och perfekt makeup skapar en press på ett perfekt liv, sägs det. Människor jämför sig med varandra och får prestationsångest på tidslinjen.
Jag tror inte problemet är specifikt utbrett just på facebook, det här handlar istället om den allvarligaste av svenska symptom, nämligen lagomsjukan.
Fråga någon du träffar hur personen mår, så borde man rent etikettsmässigt svara ”bara bra”
Det skapar tydligen en konstig stämning om jag svarar ärligt och konstaterar att jag är i sorg, en kärlekssorg som gör att jag letar efter varje andetag som om det vore det sista och att det känns som om mitt hjärta har torkat ihop och skrumpnat.
Eller tvärtom – idag ler jag i min mage och skulle kunna sälja heliumballonger på torget, som jag själv fyllt med min lycka. Så hög av kärlek är jag idag.
Mina vänner får ofta höra liknande utlägg av mig i den riktiga verkligheten, men ett och annat svenskt ögonbryn höjs när jag förklarar samma sak för en ny bekantskap.
Samma etikettsregler gäller på facebook. Lid lagom, älska genomsnittligt och ta framgång med måtta. Det får inte bli för mycket barnsnack, inte för många mingelbilder eller sorgerapporteringar kl 0234. Då scrollar vi snabbt vidare och väljer Kalles status om vädret istället.
Jag har en snäv krets av vänner på fb och vet vilka alla är. De vet i sin tur hur jag fungerar och är vana vid det färgglada bollhav av livets alla element som fyller mina statusuppdateringar. Då och då tar jag bort folk som inte bidrar med innehållet i sina egna liv utan bara gluttar på andras. Sådana personer orkar inte heller slå en signal på telefonen för att ses på riktigt.
Facebook har några få störningsmoment. Den ständiga geografiska felplaceringen om var jag befinner mig, de som skriver hur långt de sprungit och uppdateringar om vad folk har spelat för spel.
Annars tillhör fb en naturlig del av min vardag. Det är roligt och framför allt hinner jag med mina vänner på ett helt annat sätt. Ett hjärta som dyker upp i statusraden, gör mig också extra glad när jag vet att personen tänker på mig. Jag blir lugn och fin av Fb, inte tvärtom. Allt handlar om hur vi hanterar informationssamhällets lockelser.
Det gäller att säga JA och NEJ.
Och framför allt – strunta i att vara lagom!