Jag ska bara…

Jag ska bara….säger Alfons Åberg och låter precis som min tankspridda dotter när hon borde skynda sig  till skolan. Alfons Åberg är inte bara en av världens mest populära barnfigurer, han fyller dessutom 40 år i år. Och allt är sig likt. Han lever fortfarande med sin tunnhåriga, piprökande pappa.

För många barnfigurer står tillvaron alltid still. Pettson och Findus har till till exempel aldrig fått varaktigt damsällskap i stugan. Där kommer bara hönsen att regera för alltid. Kalle Anka&Co samma sak. Lilla Anna kommer aldrig att få en mamma som kliver in i bilden, för det är långa farbrorn som ansvarar för hennes liv. Och den vilda bebins mamma lär definitivt aldrig få avlastning i vardagen. Den enligt mig högst osympatiska bebisen kommer att fortsätta härja och aldrig få ett nej.  För det är själva tanken.

Men det finns ett undantag, nämligen Bamse. Denne otrolige björn. Han har tagit hand om en felskött häst, han kompromissar med sin kompis som har tvångssyndrom och måste sova och äta på bestämda tider och diggar den kroniskt rädde kaninen som aldrig lyckas komma över sin torgskräck. Det är ett under att ingen lider av näringsbrist, för det enda som serveras är köttbullar eller pannkakor. Elakheter och pengacynism finns ständigt närvarande, precis som i det riktiga livet. Och honungen står för modet att våga hjälpa andra. Jag växte upp med Bamse. Idag läser min dotter Bamse. Det händer så mycket, att jag knappt känner igen karaktärerna. I Bamses värld står aldrig saker och ting stilla. Bamse har genom åren hunnit skaffa flickvän och bilda familj. Och fler små Nallebjörnar. Alla med skilda karaktär och humör. I Bamse växer ungarna. De föds, de kryper, de börjar skolan.

Jag önskar någonstans att vilda bebins mamma går på Ica en dag och träffar en partner som ryter lite vett i barnet och sätter gränser. Då kanske mamman inte är så utsliten i de kommande böckerna. Och då kanske till och med jag skulle kunna tycka om den lite lyckligare karaktären.

Kanske sitter författarna precis som Alfons Åberg och känner att…de ska bara… skriva en till bok, innan det sker någon förändring. Till dess kommer jag att vänta på nyare tider och andra köttbullar…