Samma sak, varje gång. Det är så här jag ser ut. När jag våndas, tänker och ruvar.
Allt händer i huvudet. Jag stirrar på en tom skärm i 2 minuter. Nästan apatisk.
Krönikan är redan skriven, i tanken. Nu gäller det bara att ge ett starttecken till min iver som står och väntar. Som frustande hästar, redo i boxarna inför ett lopp. Sen händer det.
Tankar blir till ord. Som blir till meningar. Som blir till sammanhang. Jag tar en paus, tittar på datorn och stirrar. Två tusen tecken är nedplitade 40 minuter senare. Ännu en krönika är född.
Spara, döpa och skicka iväg till Sportguidens redaktion.
Jag pustar ut och blundar i några sekunder. Skön känsla.
Dags för nästa deadline. Våndan är redan här…