Redan när min dotter var 3 år gammal, lärde jag henne att säga ”Nationalecykolpedin.” Med strålande resultat var nästa steg att stoppa en köttbulle i vardera kinder och vänta på samma resultat några månader senare. Kunde Demosthenes, så kan väl min dotter tänker jag. Och så har det fortsatt. Fler och fler användbara och viktiga ord, fyller hennes vokabulära skattkammare varje dag.
Det är synd och skam, att pekboken för lite finare barn inte fanns när min flicka var ett litet knytte. Men det är klart att jag visade henne både hummer, klackar och champagne, samtidigt som jag pekade och ljudade. Idag vill hon endast ha bubbelvatten till maten. Någonting måste alltså ha fastnat.
Jag gör verkligen mitt bästa, för att mitt barn ska få en bra lingvistisk trampolin till vårt underbara språk. Själv är jag oerhörd noga med hur jag uttrycker mig och undviker gärna svordomar. Självklart kan även jag trampa i Steinwayklaveret ibland, då jag skriker ”Jefvla bussjääfvel!” i rusningstrafiken. Men jag försöker hålla mig lugn och harmonisk så länge det bara går. ”Rise above” är min guldtråd genom tillvaron.
Idag så upptäckte jag en sida, där gemene man och kvinna kan erhålla ett öfverklassnamn, som ett komplement till sitt kanske grådaskiga tilltalsnamn. Högst charmerande idé, verkligen. Då jag redan äger mitt underbara ”Delastacia” som efternman, kunde jag ändå inte hålla mig från att rycka i tofsen. Trolleri, trollera – så hände detta:
Tänk så passande! Det låter som ett gyllene moln, lika mjukt som kladdfri sockvadd, som man bara vill gosa in sig i, visst? Ryck i tofsen du med HÄR, så ska du se att din dag också får en imaginär guldkant.
Min dotter Tindra ”Gosan” Delastacia och jag hälsar på återhörande! Eller som jag brukar säga – Tata!
Kommentarer är stängda.