Katten på råttan, råttan på repet…

Det har diskuterats vilt. Det gör det alltid. Om låten är ett plagiat, eller om plagiatet är en kopia. Eller en remix. Eller bara dålig fantasi. I club/house genren händer det jämt. Att en succelåt som tex Aviciis Bromance färgar av sig på andra artister som karbonpapper. (gregory´s theme med Basto är klockrent exempel) Men det är ändå inom ESC:s kristallkula, som saker får större proportioner. Loreens ”Euphoria”, är ett plagiat av detta, anser vissa:

Okomplicerad låt med världens sötaste pojkband – One Direction. Klart att det finns likheter, men som jag konstaterat i början – det är inte så uppseendeväckande. Killens röst i början av versen, låter dessutom som en nypa Calvin Harris i låten I´m not Alone.

Vad Euphoria (och stole my heart) däremot liknar, är Kleerups ”Longing for lullabies.” Inget konstigt, men ändå noterbart.

Och i min värld, låter longing for lullabies, som ett decillitermått av Black med ”Wonderful life.”

Katten på råttan, råttan på repet…Du får gärna fortsätta på ekvationen och hitta fler exempel. Vi kanske till slut kommer att landa på harmonierna i ”Blinka lilla stjärna där.” Skulle inte förvåna mig.

Kommentarer är stängda.