Med mysig luonge-house i örat, perfekt välkomstkommitté och en dramatisk molnhimmel som kuliss, var det dags för så kallat blogg-mingel på Josefina. Jag skriver ”så kallat” eftersom jag nog agerar lite som en ny kamrat på skolgården. Jag är trygg i min yrkesroll, men kände mig inte hemma i den samling bloggare som samlades kring snittar, värmelampor och chockrosa (himmelska) drinkar igår. Där var hon som gjort så mycket okända ingrepp, att ansiktet förvandlades till Munchs ”skriet” när hon försökte skratta. Och där var han som på en efterfest kissade i värdinnans säng, eftersom han var så full. Och oj, där sprang två råttor förbi. Nejmen oj, det var visst hundar…
Med alla rätta attiraljer och accessoarer på plats, var det ändå lite som om bloggosfären kändes som en dammig, stängd teater som stannat i tiden. Med klumpigt sminklager à la grundspackel special, gjorde sig några av de yngsta omedvetet till de äldsta. Jag med mina 38 år, tillhörde ändå bevisligen den skaran. Det var som om många hade sovit med feststass och smink, för att köra vidare ännu en kväll med påbättrat yttre och strukna kläder. En av bloggarna fångade däremot mitt intresse. Hon pratade engagerat om unga tjejers situation och brann för att förmedla innebörden att vi alla ska våga vara oss själva, oavsett hur olika vi är. Och så berättade hon om händelsen med en 14-årig tjej som hoppat framför tunnelbanan för några dagar sen. Då tänkte jag på mig själv i en yngre upplaga, som hellre gick själv genom långa korridorer och blängande skolkompisar, än att huka mig under grupptryck och likformade åsikter. Det var inte lätt att vara 14 år och mobbad. I en sån situation är det viktigt att ha vuxna förebilder eller en övertygelse för att överleva. Eller en passion för något. Som det skrivna ordet till exempel. Hon försvann sen i vimlet, men jag hoppas att hon fortsätter att inspirera vilsna tjejer och killar i att våga stå på sig.
Innan hemgång, hämtade jag ut den överdådiga goodiebagen, med innehåll som fick mig att känna mig som speakern Fredrik Birging, när han räknar upp hela syndafloden i ”Du är vad du äter.” Jag hittade:
Tandblekningsstripes, ärr-kärm, mobilmönster, parfym, nagellack, nattkräm, nagelfil, proteinbar, mascara, lösögonfransar, antibakteriell spray, godis, shaker, pastiller, amazing roller (som blir intressant att testa) hårschampo, hårolja, gloss, någon slags huvudbonad och en ny liten favoritkompis som kallades för Ergosport gripball. Hälften behåller jag, hälften får min lilla björnunge.
Med goddiebagtyngda klackar, trippade jag ut till den väntande taxin, för att åka hem och sova inför ännu ett sändningspass. Mina inbjudna vänners sällskap var den stora behållningen av kvällen som verkligen innehöll både sött och salt – i ordets rätta bemärkelse…
Kommentarer är stängda.