Fenomenet sms-tumme – det kommer jag aldrig att få. Jag måste nämligen lägga telefonen sidleds och skriva med pekfingrarna, för annars är mina tumnaglar i vägen. Precis som när man spelar piano, så skapas det en naturlig fingersättning. Snabbt går det. Ibland alldeles FÖR fort. Men tydligen gick det bra att förstå ändå idag…
Visst är det så – särskilt när man känner varandra. Men hur kan hjärnan sortera ut informationen så snabbt, trots att mycket är fel? Tydligen är den första och sista bokstaven det viktigaste i de flesta ord, även om det är hullerombuller i mitten.
Vssia odr är såvrare tt frötså än ndra. Ibladn kn mn uelänma vssa bkstoäver, ilbadn ksta om odrngnigen. Mn bilr bttre på tt frötså, ju mr van mn är tt lsäa.
Det kanske skulle vara kul att anordna en tävling i den här grenen? Att högläsa felstavad text så snabbt det bara går, på kortast möjliga tid?
Dt är n tvling sm jg sklle tykca vra rlig tt vra md på!
Eller vad säger du?