Det är lillskruttvecka just nu och jag är lika stolt varje gång jag går till skolan med den lilla handen i min. Idag var hon extra glad att skutta iväg, vilket var perfekt för mig som är på väg till en hektisk dag med mangling av texter på Berghs. Mitt i det kompakta höstmörkret och i blandningen av paraplyer och sura föräldrar, var det som att varje barn lyste upp lite extra den här morgonen. Det är nämligen internationella Nalledagen idag. Varje år sen 1998, firas den figur som vi alla har något slags förhållande till. En kompis, en som tröstar, en som har varit en snutte och den som alltid har varit din ”bästaste” vän i hela världen. Nallebjörnen.
Kan du tänka dig vad gulligt det såg ut med de små barnen som bar på gosiga nallar, vissa av dom större än småfolken själva. Den lilla glimt av barnslig glädje jag fick imorse, suddade bort ganska mycket av mitt sura morgonhumör och gör mig varm i själen. Ibland behöver saker helt enkelt bara få vara gulliga.
Snuttifiering i sitt rätta element.