Just nu plöjer jag igenom Micael Dahléns bok ”Monster.” Författaren har träffat fem kända mördare och på ett ärligt sätt, skildrat möten som både fascinerar och skrämmer författaren. Läsaren får också en insikt i hur en mördare skapas och varför de ibland upphöjs till en slags konstnär i dödens tjänst. Framför allt söker sig boken ett steg närmare svaret på frågan ”Varför”. Jag har alltid varit intresserad av vad som skapar ondska. För det finns alltid en förklaring. Även förövare har ofta varit offer i barndomen. Det som skiljer dom från oss, är att de inte har vänt den negativa spiralen och skapat en annan framtid. De fortsätter att följa den röda tråden från sitt förflutna och därmed stärker kedjan av ondska. Att förstå ondska, är inte bara viktigt för själslig ro, det är en viktig kunskap för att förhindra framtida galningar eller psykoptater.
Imorse föll domen för massmördaren/terroristen i Norge, som jag väljer att kalla herr B. Sekunderna efter att beslutet offentliggjorts, är det många som kommenterar beslutet, med att det är ”en lättnad.” Åhörare som följt rättegången och som haft familj, eller vänner bland offren, tycker att det bästa har skett – gärningsmannen låses in och glöms bort. För alla anhöriga är ett avslut viktigt. Gärningsmannen ska ställas till svars för sina handlingar.
Personligen är jag däremot tveksam till domen. Som dagens artikel i DN beskriver, så kommer herr B att vara inlåst – oavsett om det handlar om fängelsestraff eller tvångsvård. Däremot innebär den nuvarande domen inte en tillvaro av bröd, vatten och ånger under 21 års tid. Istället kommer gärningsmannen att få arbetsro för att fortsätta att nära sina sjuka tankar och producera böcker för att föra ut sina förvridna idéer till omvärlden. Utan vård, kommer vi bara att livnära det Monster som våldtog godheten under några ödesdigra timmar den 22 juli förra året. Juryn har dömt en massmördare till fängelse, för att han var medveten om sin handling och därmed kan ställas till svars. Frågan är bara hur man resonerar, när dåden utfördes i hans egen värld, som en ondskans Narnia, med korsriddare, imaginära fiender och total avsaknad av empati. Han är förstås medveten om sina handlingar i sin egen fantasi, som nu får fortsätta att blomma ut. Men det har lite med vår verklighet att göra.
Svaret på frågan ”Varför” kommer utan tvångsvård, att hamna långt bort, bland skuggorna i mördarens fiktiva underland. Hur ska vi kunna möta nästa empatilösa människa som smider djävulska planer, om vi inte tar chansen att studera herr B, som en försökskanin i psykologins laboratorium? Han må vara inlåst för lång tid framöver, men merparten av svaren har vi därmed också satt bakom lås och bom.
eeeeh..@ Kent, just det ATT han mördade människor räcker gott och väl som ”unik” egenskap. Det är ngt som skiljer HAN från dig och mig och väldigt väldigt många fler eller hur?
@ Susanne
Håller med i allt du kommit fram till. Bra skrivet.
Svaret är mycket enkelt. Mördaren är inte helt isolerad från omgivningen, dvs. hans föreställningsvärld är inte unik eller hans egen på något sätt. Hans ideologi må ha varit en blandning av allt ifrån nazism, antisemitism, islamofobi (eller antimuslimism), antifeminism, men han är på inget annat sätt unik och särskilt annorlunda från tusentals andra bara i norden, förutom i det att han faktiskt mördade människor. Total isolering, utan tillgång till media, dator, telefon, utan möjlighet att skriva överhuvudtaget, utan att någonsin få träffa en enda levande människa så länge han lever, det är det enda straff som han är värd. Total isolering. Men så lär inte vara fallet. Tyvärr kan det mycket väl bli, precis som du säger, att han kommer skriva och faktiskt släppa böcker. För en sådan ond människa borde yttrandefriheten inte gälla, han borde inte kunna få ut sin propaganda, för den propagandan kommer bara livnära andras hatfyllda ideologi.