Naket och öppet på Internet. Jag har en ständig och betraktande roll i diskussionen kring vad vi gör på den offentliga scenen. Idag hittade jag ännu en rakbladsvass ångestblogg och jag vet inte rikigt vad jag ska göra av den öppna dörren som står på glänt. Jag får titta rakt in i ett trasigt förhållande och vara med på parterapi. Jag får se kärlekspyramiden falla sönder, bit för bit. Och jag vet inte om jag vill det. Jag tittar lite mellan fingrarna, som när jag tittar på en läskig film.
Att bjuda på sin person i myllret av ettor och nollor kräver eftertanke. Allt har konsekvenser.
Min lilla björnunge fick följa med mig till jobbet idag. För ett barn är det nog ett spännande jobb. Med igenkända karaktärer och ett sminkrum som innehåller en palett av färger, skratt och personligheter. Där fick hon vara helt själv, under nästan 40 minuter, innan hon kom tillbaka till min plats på redaktionen. Kanske just därför som inpirationen tog ett fast grepp om den lilla människan när vi kom hem. Jag kunde inte annat än att låta henne få ut kreativiteten och glädjen som hon sparat hela dagen.
Att publicera en bild med ett barns tokiga och kreativa penseldrag är oemotståndligt, privat och något jag bjuder på. Jag frågade konstnären innan publicering. Jag lovar.