Det är på gränsen till förtal. Dagens mest upprörande artikel i mediebruset hittar jag i bland annat i Metro och Aftonbladet. Där påstår en ej identifierad skara forskare, att PMS i stort sett skulle vara buffel och båg. Vi har hört liknande kvinnorelaterade grodor förut. Som att graviditet inte är en sjukdom och som inte kräver sjukskrivning i så stor utsträckning till exempel. En manlig forskare i Sundsvall, sa i en intervju förra året att foglossning är ett problem som sopas under mattan och inte tas på allvar. ”Hade detta varit ett manligt problem, hade det lagts ner miljoner och åter miljoner på att lösa.” Ja, tänk så rätt han har. Att nu återigen attackera ett kvinnorelaterat problem, handlar om könsfokuserad diskriminering.
Just nu befinner jag mig vid den period i menscykeln när jag är lugn som en filbunke. Alla menstruerande kvinnor följer helt utan att kunna välja själv, en kurva av hormonförändringar i kropp och sinne, varje månad. Vi påverkas antingen lite, mycket eller inte alls av det. Etablerade undersökningar visar tillexempel att vissa idrottare presterar sämre dagarna före mens. Det finns också vissa dagar, då det är mer eller mindre lämpligt att ta större, livsavgörande beslut. Dessutom upplever sig många kvinnor som kåtare vid ägglossning. Andra kanske både svimmar, gråter och kräks. Ingenting av det här är påhitt. Det är vår konstaterade tillvaro.
PMS för mig, innebär totalt 48 dagar om året då jag blir jag mer känslig, får huvudvärk och rubbad sömn. Jag rodnar lättare och äter gärna allt sött och fett som finns. Och jag gillar det inte alls. Som kontrollmänniska, tycker jag inte om att min kropp bestämmer över mig och påverkar mig på olika sätt. Jag snubblar oftare när dag 24 närmar sig. Är det inte underligt? Dessutom måste jag betala 50.000kr under min livstid för att köpa mensskydd. Något som säkerligen skulle ha varit gratis, om män hade upplevt samma kroppliga fenomen.
Frågan är inte om PMS existerar eller inte. Diskussionen borde istället handla om ökad förståelse från omgivningen, framför allt män, vid de dagar då vi påverkas på olika sätt. Det handlar om ren vett och etikett att visa empati för ett tillstånd som inte kan väljas bort. Jag är lättad över att ha hittat ett tillskott som hjälper mig att behålla min efterlängtade balans, men den ska jag ju också betala för. 100kr i månaden för en jämn, fin hormonnivå – det är en ganska stor summa, till exempel för en ensamstående mamma som kanske går på socialbidrag. Jag kan tänka mig att PMS inte faller under kategorin riksnorm…
Mensskydd borde vara gratis och fler borde bli tagna på allvar när det gäller PMS. Vi kan bara nå en attitydförändring genom att diskutera och uppmärksamma. Ordet är ditt.