Jag har snart varit på det här sjukhuset i 3 veckors tid och jag börjar liksom känna mig hemma. Hur kan man ens känna så? Jag vill inte hem, Det har väll med att göra att jag är oerfaren,rädd,ledsen,otrygg i mig själv. Jo så måste det vara, Sorgligt nog!
Jag går från en grabb som kan göra exakt vad han vill med sitt liv, Äta när han vill. Ja alltså ta dagen som den kommer, Helt i sin egna takt. Till en: Grabb som ska få smeknamnen diabetesmannen,d-man,dia och sockerpojken.
I dag är det mest kul när folk försöker skämta om min sjukdom, Jag tar det bra. Jag ser det så här, Hellre att folk pratar om det än att inte låtsas om som ingenting.
Det var nu dags att ta farväl av all sjukhuspersonal, Det är faktiskt med en sorgsen blick jag säger farväl med. Det känns liksom inte skönt på något sätt att komma hem, Tyvärr. Jag är inte redo än, Men dom tycker jag är klar där vilket jag får ta, För tydligen vet ju dom bäst.. Eller inte – om du frågar mig!
Där satt man, i bilen på väg hem efter en rent ut sagt helvetes tid på sjukhuset, Det känns lite som när jag fick beskedet om att jag hade diabetes, Tom i blicken, alldeles tyst och oerhört ledsen.
Tiden hemma, I början var det ett rent helvete tyvärr, Ganska förståligt kan tyckas va?
Ja, där stod man, mållös,rädd,besviken?, arg och så jävla ledsen. Jag grät varje natt i 2 veckors tid över den hemska sjukdomen jag fått, Tankarna gick i ett. Varför jag? varför jag?
Med tiden så börjar jag inse att jag faktiskt måste acceptera läget, Det hjälper inte att gräva ner sig. Jag tar mig i kragen och börjar träna något helt sjukt, Äter bra gör jag också vilket kanske är det viktigaste som finns för en diabetiker!
Hur ska vi resonera kring detta då?
Det har nu gått 9 år sedan jag fick diabetes, Det första året så skötte jag mig helt perfekt. Jag blev nästan klassad som en icke diabetiker enligt mina värden. Allt var klockrent! Varför? Diabetes betyder rinner rakt igenom, det innebär att när du äter så måste ju kroppen kunna ta emot det på något sätt? Bukspottskötteln producerar insulin för att man just ska kunna ta emot det man äter, Om man inte får det så ger inte maten någon effekt överhuvudtaget. tvärtom. Du blir seg, kissar mängder och blir allmänt slö.
Större problem med min diabetes? På grund av att mina njurar strulade till det för mig så var jag tvungen att sluta spela hockey, Det tog hårt, väldigt hårt! Men som far alltid säger. Välj hälsan i första hand. Det jobbiga är att när man får problem så är det bara man själv som kan lösa problemet genom att ligga bättre i sitt blodsocker. Men det är inte alltid man orkar bry sig, oavsett om man måste! Det kommer stunder i livet då man inte orkar ett skit, man bryr sig inte om något. Inte ens om en livshotande sjukdom som jag faktiskt har.
Det värsta är nog att jag aldrig någonsin kommer få reda på VARFÖR man drabbas av diabetes typ 1. Och snälla ni som tror att man får det för att man äter pizza och dricker mycket läsk. Ni är helt fel ute, helt fel!
Men hur ska ni veta? Ni tänker på typ 2 diabetes vilket är två nästan helt olika sjukdomar..
Hur mår jag i dag?
Jag ska vara ärlig, jag mår faktiskt inte helt bra. Jag säger inte att jag mår dåligt, Men jag brukar säga till mig själv? Jag undrar hur jag hade känt mig om jag inte hade haft diabetes. En mycket spännande fråga faktiskt.
Men överlag mår jag faktiskt helt okej, Kom i håg: Det är inte sprutorna eller blodsockertesten som är jobbiga, det kan jag ta! Det hänger bara, alltså bara på mitt blodosocker hur jag mår!
Känslor?
Det har varit en liten kamp att få alla dom här 3 delarna skrivna eftersom jag verkligen har mått dåligt över detta, Hoppas ni uppskattar mitt skrivande, Ni kanske till och med lär er något.
Tack för eran uppmärksamhet!
Det finns bara en Diabetesman och det är jag!
Och ni? Glöm inte varför jag bloggar under namnet diabetesmannen!
/Diabetesmannen
Jag har verkligen uppskattat de här tre inläggen, för jag visste inte så mycket om diabetes innan även fast min moster och min kusin har det. Och jag tycker synd om dig för det verkar inte vara någon lätt sjukdom att leva med :/ Keep it up!
Jag har gråtit till del 1, del 2 och nu del 3. Jag sitter och storbölar. Jag vet vilken underbar människa du är och du vet hur mycket jag bryr mig om dig. Du är en stor förebild Joakim. Stark människa som jag ser upp till något enormt.
tycker personligen att du ska skriva mer om diabetes. Jag kunde ingenting om det innan jag lärde känna dig… nu kan jag inte sluta läsa om det. Diabetes är en hemsk sjukdom som fler borde bli informerade om.
KRAM
Shit… Du (och alla andra som har diabetes) är jävligt cool som pallar. Det verkar helt förjävligt.
jAg hittar inget annat sätt att uttrycka det på ^^’
Jättebra skrivet (alla delar) och att du vågar och vill dela med dig av det! <3
Du är otroligt stark även fast det går lite upp och ner…
Fortsätt kämpa och ge inte upp!
alla säger ”vad duktig du är som klarar det” till mig, jag känner bara ”ehm, vad har jag för val?” vi har inget val. vi kan inte ta en day-off, inte en sekund off. vet du? gråt, le och kör gärnet.