Att ständigt behöva tänka på att alltid ha med sig godsaker i fall mitt blodsocker kraschar och jag riskerar att hamna i koma. Alltid alltså. Inte bara i bland! Detta är på grund av en händelse för, ja cirka 4-5 år sedan då jag var en orutinerad diabetiker och det hände något hemskt.
hm ja, Jag går till bussen. Bussen kommer, men innan kollar jag i min väska.? Fan har jag allt med mig verkligen? Plockade jag ner en cola i fall att mitt blodsocker kraschar medans jag sitter på bussen in till stan. Eller glömde jag mitt insulin? Nej jag har inget att äta eller dricka i fall mitt blodsocker skulle bli lågt. Jag måste alltså springa hem eller gå till affären för att köpa något.
Bussresor: Obehaglig känsla, Jag vill inte! Jag sitter oftast ensam på mina bussresor, Jag tar mig både mot hjärtat och nacken. Hjärtat pumpar på i full fart för denna hemska oro, Nacken tar jag mig mot för att jag tror att min huvud ska explodera. Allt för att jag bär den sjukdom som jag gör.. Kan det vara panikångest eller vad är problemet? Hjälp mig. Jag vill inte mer nu!
Euuw…
/Diabetesmannen
Bra inlägg men ännu bättre passande bild tycker jag!
nice med kalsong bild! tummen upp