Susanne –
jag forstar inte hur du klarar att ha diabetes utan att vara negativ om den, inte oroa dig for komplikationer och kunna leva ett ganska normalt liv.
jag ar vaaldigt avundsjuk, jag kanner att diabetesen paverkar hela mitt liv och inte till det positiva. Den finns alltid dar du kan inte gora nagonting utan den! jag har bra hba1c och skoter mig bra men anda ska allt skita sig, har du n[gra tips?
Hej Susanne!
Jag förstår inte riktigt hur du kan skriva att jag inte är negativ mot sjukdomen. Jag hatar diabetes över mitt liv, det gör jag verkligen. Varför skulle jag inte göra det? Diabetes är en sjukdom som förstört många saker och dagar för mig.
Men att hela tiden tänka negativt och oroa sig är väldigt jobigt..! Det funkar inte, man går nog ganska snabbt in i väggen då.
Men of course finns det stunder jag tänker – Varför jag? Hur ser min framtid ut om 15 år? Jag lovar er/dig Susanne, Jag kryper undan i min ensamhet och gråter. True story, det gör jag. Jag är livrädd, tro inget annat. Därför försöker jag njuta varje dag som jag lever. Alltså verkligen så är det. Jag försöker ta vara och ry mig om alla i min närhet, jag tror jag lyckas. Eller?
Det är så jävla viktigt, bry er om varandra. Gör verkligen det innan det är försent!
Och till er som tycker jag är fjollig, töntig och en massa annat skit kan dra åt helvete kan tyckas? Detta är ren mänsklighet!
Och nej, detta är ingen riktig tatoo…
/Diabetesmannen
tack så jättemycket, var precis det jag ville höra!!
Stå på dig. Alla vi personer med Diabetes är negativa till vå sjukdom ibland, så du är definitivt inte fel ute som är negativ
Håller med…. ibland gråter man (nu var de länge sen) för att måste tänka på mediciner och ångesten man får när hba1c’t är högt…. men de finns så mycket positivt i livet som gör att man inte ser dom negativa lika lätt. Så är det för mig nu… men…. en svacka kommer säkert någon gång snart igen. =)
Gillar ditt bloggnamn… kunde inte motstå att besöka dig.