← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
Joakim Mattsson

Mitt tänkande

Somliga ogillar mig starkt, somliga gillar mig starkt. Förut ogillade dom flesta mig förutom mina vänner. Jag var en proviserande idiot när mitt hem var blogg.se. Men genom det har jag skapat mig någon form av namn/imaige?! Eller tog jag i där? Nej jag tror fan inte det. Jag vet vem jag är och vad jag går för i alla ämnen. Jag är absolut ingen klippa men heller ingen dumskalle. Jag har diabetes, och ja-jo det suger. Men det är jag, det är ju faktiskt det. Jag är heller inte rädd för att prata om sjukdomen, tro aldrig det. Tvärtom, jag gillar att tala om den. Vem du än är? Fråga mig precis vad du vill. Det värmer mer när ni frågar än att ni inte frågar. Jag är en öppen människa som är otroligt trevlig, snäll och även lite smårolig.

Så våga kliva fram, det är inte bara jag som gör den här bloggen bra. Jag vill ha eran inspiration och medkänsla här i bloggen. Kommentera gärna era tankar och åsikter. Vi har ju känt varandra ett tag nu, vilka är ni?!

Och ni, Jag har ett strålande självförtroende, däremot är inte alltid självkänslan så jävla bra. Det är skillnad.

 

 

 

/Diabetesmannen

2 svar på ”Mitt tänkande”

  1. Jamenja=)
    Också diabetiker. Det är verkligen en oförtjänt förenklad sjukdom i samhället. Det suger att bli stämplad som gnällkärring när folk tror sig veta att man bara tar medicin och inte äter socker…Det suger egentligen mer ibland än taskiga blodsockervärden.

    Håller också med om att det är helt ok att fråga…i alla lägen…

    Läser i stort sett alla diabetesbloggar så ofta jag kan, bloggen är en ventil, att få ösa ur sig skit i och att få folk att förstå vad man går igenom.

    Poserar kanske inte lika mycket som du;) Lägger absolut inte ut dagens outfit som sliten småbarnsmorsa på 30+ (helsike vad gammalt det kändes att skriva 30+).
    Om nu folk inte börjar efterfråga mysbyx och fleecemodet av idag, för där är jag med och totalt uppdaterad!

    Fortsätt att göra din grej! Skriv och informera om verkligheten, du når ju ut…Det där med självkänslan är nog ett ständigt pågående arbete, ibland finns den där och ibland inte…

Kommentarer är stängda.