Detta är väll ändå en riktigt gubbig maträtt. Det känns i allafall som det! Ni vet när man var med morfar när man var grabb/flicka?! Då ville man själv ha ett riktigt lass med fett till mat. T.ex. pizza, burgare och allt nu vad det är. Däremot ville morfar ha någon riktig mat som han uttryckte sig. Och nu, här i dag så sitter jag själv och avnjuter den gubbiga och även rejäla morfarrätten.
Anledningen till den rejäla portionen är att jag ska ut och löpa om en stund. För att inte riskera att bli låg så tröck jag i mig en rejäl lunch som håller ett par timmar. Är ni med?! Det här med mellanmål är inte min grej liksom.
Vill ni se mig i huvudrollen i min egenskrivna dokumentärserie ( diabetes) RÖSTA PÅ MIG HÄR!
Glöm inte att bekräfta rösten i mailet efter du röstat! Tack.
/Diabetesmannen