Vad är diabetes för mig?

Detta inlägg är riktat till er som icke lever med sjukdomen ” diabetes”

Ska försöka hjälpa er att förstå, men det är svårt. Läs nu noga vad jag har skrivit!

Högt blodsocker: Tänk dig att du äter,äter och äter men blir aldrig piggare. Utan du blir bara trött och hängig och får springa på toaletten stup i kvarten. Du är även bakistorr i käften, ständigt. Du lider även av kraftiga humörsvängningar. I värsta fall kan en tallrik åka i golvet. Dina leder i kroppen blir stela. Även fast du inte tränat så känner du dig liksom enormt sliten. Och vilar du en stund så är det mycket möjligt att du vaknar med ett enormt tryck mot ryggen eftersom du antagligen är sjukt kissnödig ( Njurarna värker och samtidigt så stramar det mot din rygg) Dina ögon kan kännas torra och du kan samtidigt få synrubbningar. Om du har något stort evenemang du har inplanerat i kalender som kräver kraftig ansträngning, förtäring av alkohol eller kanske ska du gifta dig? Tror ni det är roligt att må såhär då?! Givetvis är man tvungen att planera sin diabetes också. Det kräver inte bara att man tar sina sprutor och kollar sitt förbannade blodsocker, utan det kräver tid och engagemang för att må bra.

Någon gång varje dag mår jag sådär!

Lågt blodsocker: Här har vi stora skillnader men ändå inte. Du känner hunger, riktig ordentlig hunger. Du känner att du måste ha något nu,nu,nu. Och när du inte får det du vill ha blir du ledsen, rädd och orolig. Du börjar darra och får en obehaglig yrsel, det känns nästan som du ska svimma. Folk har svårt att förstå vad du säger eftersom du börjar sluddra. Dina ben viker sig, du är otroligt knäsvag. Ni som blivit dumpade, den känslan när ni gråtskriker och är helt-helt knäckta. Ungefär så känns det. Ni har ingen ork och känner er så otrygga med situationen. Samtidigt tänker ni, varför-varför just jag?! Jag vill inte mera nu. Ge mig mitt ” normala ” liv tillbaka. Du tänker även: Får jag inte i mig socker så kan jag värsta fall bli medvetslös. Är du ensam när du har riktigt lågt blodsocker är det tusen gånger värre. När du har någon med dig så kan den personen stötta och värsta fall hjälpa dig att äta. Så allvarligt kan det faktiskt bli så du behöver hjälp av någon.

/Diabetesmannen