Bli inte arga, utan försök att förstå mitt tänkande.
Har du inte haft diabetes i mer än 3 -4 år så vet du inte vad diabetes egenligen är. Du vill helst krypa in i ditt lilla hål och bara vara för dig själv. Du pratar inte speciellt öppet om sjukdomen, utan du bara gör det du måste göra. Du lyder till stora delar av vad läkarna har sagt åt dig att göra, t.ex. vilka insulindoser du ska ta och hur många blodsocker du behöver ta under en dag. Du vågar inte visa dina känslor utåt, utan du gråter dig till söms och tänker – Varför jag?
Du gömmer sprutan så ingen ska se dig, du är rädd för att skämmas och undrar vad andra folk ska tänka om dig. Du är även rädd för att äta godis, hamburgare eller något annat onyttigt, antagligen tänker du – Får jag verkligen äta det där eller kommer jag få en utskällning när jag kommer hem?
Fast vem ska skälla ut dig? Dina föräldrar?
Till er föräldrar – Säg aldrig att du förstår hur det känns, bara för att trösta din son/dotter. Det är det absolut värsta man kan höra, det finns ingen som förstår förutom en diabetiker. Visa däremot att du finns och bryr dig om din son/dotter.
Typ 2 diabetes, det går inte att gemföra det med typ 1 diabetes. Min mormor har typ 2 och äger inte ens en sockermätare, hon tar 2 tabletter om dagen och sen är det bra.
Som jag tidigare har sagt, typ 2 diabetes är ett skämt i gemfört med typ 1 diabetes.
När du haft diabetes i 5 år, då kan du säga att du vet vad diabetes är. ( Enligt mig)
Jag var ofta ledsen under mina första år, grät mig till söms, kastade pennor och blodsockermätare i väggen.
Jag är även i dag ledsen, inte lika ofta. Men det händer.
Ps. Jag håller på att starta upp ett företag som kommer rikta sig mot barn & ungdomar. Nu får vi hoppas att sjukvården går med på mina villkor, gör dom det så ska ni få veta vad jag har för tjänster att erbjuda!
Mitt blodsocker just nu : 9,1
/Diabetesmannen
Du har fan ingen aning om vad diabetes är nu heller.
Jag har haft min i 1 år. Jag fick ned HBA1C till 5 första halvåret.
Jag ser ju om jag läser din blogg att du har fan ingen aning om vad du håller på med.
Du har inte accepterat ett dugg att du har diabetes, och ändå försöker du berätta för andra människor vad de tänker.
Sluta vara så svag. Du låter din diabetes styra dig mer än någon annan. Jag har ALDRIG, gråtit över min diabetes. Jag accepterade det och gick vidare.
Hahaha vad vet du.. Har haft min diabetes i 15 år. Haft hba1c på 5.2 men även på 7.4. Kom tillbaka när du vet vad diabetes är inte vad sköterskorna säger till dig. Det finns många gånger jag gråtit över diabetesen och det finns lika många gånger diabetesen gjort mig starkare som människa.. Vi är alla olika och måste acceptera det, du gör bara bort dig med kommentarer som den du skrivit..
Kämpa på Joakim, du är inte ensam! 🙂
Oj, vilken klockren beskrivning! Gömt pennor och mätare har jag gjort från dag 1 med diabetes (10 år gammal) tills typ nu….
Var nog inte lätt att vara förälder till mig heller, jag mörkade allt.
Hatar uttryck som ”fuska” ”slarva” ”sköta sig” eller ”missköta sig”. Herregud vad skuldbelagd man känner sig som barn när folk (inte mina föräldrar men andra) använde sig av sådana uttryck!
Sen vill jag gratulera Lol ovan till att ha lyckats acceptera och gå vidare. Har man en riktig skitdiabetes som vägrar samarbeta är det nog inte så lätt. Skulle vilja höra din åsikt när du gått ur din lilla smekmånad och dragits med skiten i 20 år. Hoppas för din skull att den är densamma.
Så bra och sant skrivet. Haft diabetes i fyra år nu och mitt HBA1c ligger nu på över 8.9 och har inte brytt mig ett fucking skit, luggit på över 15 i bs hela tiden och bara struntat i sjukdomen. Men nu har jag precis kommit hem från ett diabetesläger i Rättvik för ungdomar och har fått hjälp av andra läkare och från de andra ungdomarna och nu har jag fått massa inspiration och det känns bättre – för nu ska jag börja ta mer insulin och kolla bs oftare, inte bara en gång om dagen.
Vill tacka dig för att du är en sådan insiratonskälla!