Ge mig tre förklaringar varför jag behöver gå till en diabetesläkare/diabetessjuksköterska, jag hyser all respekt till deras kompetens och kunnade kring diabetes, tro inget annat.
Som ni vet så avskyr jag sjukhus, jag har väldigt dåliga minnen därifrån. Det är en skräckinjagande miljö, usch.
Jag är chef över diabetes, diabetes är bara en underbetald personal jag har i min lilla kropp. Jag känner liksom inte att jag får ut något utav mina läkarbesök, det är samma skit varje gång. Jag betalar 100 kr, jag väger mig, kollar blodtryck och lämnar med jämna mellanrum urinprov. Visst, i bland diskuterar vi insulindoserna och min kost. Men vi har aldrig kommit fram till något vettigt. Det har slutat med att jag själv har fixat & trixat för att jag ska må så bra som möjligt.
Det jag betalar 100 kr för kan jag göra hemma. Jag har en blodtrycksmätare, jag kan ränka ut mitt hba1c, jag kan väga mig, jag kan planera min diabetes och jag kan ta urinprov.
Och sen att jag personligen ska bli illa behandlad för att jag driver sveriges största diabetesblogg. Det gör mig rasande. Gör erat jobb och se mig som eran patient och inte som en kaxig bloggare. Tack!
Mitt blodsocker just nu : 8,3
/Diabetesmannen
Hej.
Du vet att det inte är ett tvång att gå dit? Det som varit bra med Sveriges diabetesvård under de år jag haft diabetes (sedan 2000) är att man KUNNAT få hjälp om man vill.
Jag är väldigt medveten om skillnad i diabetesvården mellan olika landsting då jag flyttat från ett väldigt bra till ett som inte alls kan ge mig trygghet som patient.
Att ha en engagerad diabetessköterska/läkare som kan hjälpa en när man mår dåligt, kroppen inte gör som man vill och framför allt regelbunden kontroll som gör att man kan se om något är på gång. Det är inte att underskatta.
Men det är skönt att du känner dig så trygg i dig själv! Jag har själv nästan aldrig känt mig sjuk eller så, men i somras när debatten om insulinpumpen kom på tal så insåg jag hur beroende jag är av ett fungerande sjukhussystem för att kunna leva ”normalt”.
Det suger. Men hey, jag fick diabetes i rätt århundrade och årtionde i alla fall. 🙂
Hej!
Hittade till din blogg precis bara sådär. Kan säga att jag är otroligt imponerad av att du driver en blogg om diabetes. Otroligt imponerad av det du skriver och det intresserar mig som tusan. Självfallet har även jag diabetes, annars skulle jag inte ens läsa och kommentera som jag gör nu.
Jag har själv en blogg men jag nämner inte min diabetes. Möjligtvis att jag skriver sjukdom i bloggen men inte mer än så, vet inte varför.
Men nog om det! Läste ditt inlägg från 9 april om det där med alkoholen. Det sista jag ska göra är att berätta saker för dig som är såååå mycket mer erfaren inom diabetes än vad jag är men.. Som du självklart vet så sänker alkoholen blodsockret kan ha något med det att göra. Fast skulle hellre vilja tro att din bukspottskörtel har börjat producera insulin igen, det skulle ju vara en dröm!
Ska nog stoppa där innan jag tar upp hela ditt kommentarsfält! 🙂 Otroligt imponerad, för tredje gången..
Hmm…3 argument blir svårt men min åsikt kan jag servera;)
Först och främst, sjukhusvården och personalen där ska alltid uppträda proffesionellt. Dvs det ska inte spela någon roll om du är brandman, bloggare, politiker eller kriminell när du kommer dit för behandling/rådgivning kring din sjukdom. Så, det är inte ok att döma pga av bloggen.
Jag tycker nog lite att man gör vården till det den blir. Man har rätt att vara jobbig och ställa krav. Visst, man kanske inte kan få svar på allt på en gång men man kan kräva uppföljning kring doser och kost om man inte riktigt tycker att man kommer fram till något.
Förstår att sjukhus skrämmer och är obehagliga om man har haft dåliga erfarenheter och det är ju något som är svårt att påverka.
Jag personligen ser diabetesteamet som en resurs i min behandling,men den stora delen i behandlingen är jag själv, mitt eget jobb och mina egna erfarenheter. De som jobbar med mig sitter på kunskap och erfarenhet, de har träffat många diabetiker och varit med och löst problem för lika många. Därför kan de ha ideér och tankar som inte jag har i huvudet. Det ska vara kommunikation och fritt från fördömanden över livsval. Mitt team får ta del av den senaste forskningen, de senaste hjälpmedlen och kan förmedla sådant till mig. Jag använder dem genom att ringa och rådfråga, ta mina årsprover som håller koll på mer än mitt hba1c och faktiskt genom att ställa krav. Sen ser jag det som att jag faktiskt bidrar till att andra kan få bra vård genom att vara ett av exemplen som de kan tänka på i framtiden för andra diabetiker.
Det här låter ju fint och så…det ser jag men a och o i mitt resonemang handlar om att teamet man har i sitt landsting är engagerade och proffesionella. Att de respekterar mig som person och att de lyssnar på mig när det gäller just min situation. Har man inte den respekten och kommunikationen så tycker jag att man ska be om att få byta.
Ha en grym helg!