Namn :
Tor Lundberg
Ålder :
21
Bostadsort :
Nödinge, Ale Kommun
Yrke :
Voluntärarbetar som bloggare & rekommendator åt http://world-diabetes.com.
I övrigt är jag aktivt arbetssökande inom hästskötarbranschen.
När fick du diabetes:
1998, är just nu inne på mitt 15:e år som diabetiker.
Pump, pennor eller engångssprutor :
Engångssprutor, har använt mig av både regulära pennor och pump. Pennorna gav jag upp då dom jämt och ständigt gick i tusen bitar pga vårdslöst beteende *hej aktiv ungdom på äventyr*. Pumpen ville inte spela samma spel som mig, fick allvarlig plåsterallergi som trots många olika sorters klister inte försvann och som istället resulterade i rejäla exem över ”pumpområdet”.
Insulinssort:
Insuman Basal & Novorapid Flexpen.
Vad är det som gör att din kropp behöver mest insulin:
Vid bromsning av aktiva träningsperioder då insulinet lurar kroppen att jag tränar som resulterar i ”bergochdala kurvor”
När behöver din kropp som minst insulin :
Vid långa, hårda träningspass då jag byter ut mina måltider titt som tätt mot Extend’s Bar’s (kallbakad majsstärkelse m.m) som resulterar i ett långt jämt blodsocker.
Hur mycket var ditt hba1c på sist:
7,4 Det höga värdet är huvudsakligen pga ett sent byte av långtidsverkande insulin, hade blivit resistant mot insulinsorten Lantus och min läkare vägrade att låta mig byta ut detta insulin mot ett alternativt långtidsverkande, men nu äntligen har jag fått det bytt och det går åt rätt håll.
Vad är du bra på:
Att motivera andra till att ta hand om sin diabetes, att sprida mina egna erfarenheter omkring mig och låta medmänniskor förstå att diabetes inte bara är en sjukdom, utan även en livsstil. Folk har även sagt att jag är bra på att formulera mig tydligt vad gällande sjukdomen så att i princip vem som helst kan förstå vad jag pratar om.
Vad är du dålig på :
Att testa blodsockret, då jag haft diabetes under en såpass lång period har jag vant mig vid hur min kropp fungerar i olika situationer och har därför lätt att ibland ta mitt blodsocker för givet, vilket i några få fall ha tagit mig på sängen (bokstavligt talat), vaknat i kramper (dock huvudsakligen pga mitt långtidsverkande Lantus). MAN SKALL ALLTID TA BLODPROVER! ALLTID ALLTID ALLTID!
Arbete/jobb i samband med diabetes, hur ser du på det :
Att vara anställd på ett företag som diabetiker kan orsaka ett flertal problem, men är du engagerad i att informera brukar dessa problem lösa sig.
Jag tycker att man alltid skall informera sin arbetsgivare och medarbetare om sin sjukdom, för om det samtalsämnet uteblir kan det sluta väldigt illa!
Detta gäller huvudsakligen yrken där man är väldigt mycket i rörelse/fysiskt aktiv. Om du drattar ihop på golvet och börjar krampa av en låg blodsocker känning, vad gör då dina arbetskamrater?
Jag har en lite prioriteringslista på den fronten:
1) När man är på intervjun, förklara redan där att du har diabetes, och hur det kan påverka din arbetsförmåga.
2) Väl som anställd, småprata på lunchraster m.m om din sjukdom, det är ett diskussionsämne, och det ger medarbetarna vetskap om vem du är och vad du har för inställning till din sjukdom.
3) Be om att få ha möte med medarbetare för att lära ut hur man t.ex tar en glucagonspruta, och efter vilka symptom att bedömma dom skall/inte skall ta den! (medvetslös från en hög känning = dum idé med glucagon)
Har du stött på problem i samhället i samband med din diabetes? i såfall vad?
Problemet jag ser dagligen är hur oerfarna människorna i min omgivning är.
Dom flesta känner till saker som; Cancer, Stroke, Damp, ADHD, Epilepsi m.m, men få har en vetskap om vad diabetes är.
I tanke på hur många diabetiker det finns så tycker jag att vetskapen är alldeles alldeles för låg.
Om jag hade kunnat göra samhället en tjänst skulle det vara att informera människor om sjukdomen, kunskap är makt!
Hur ser du på sjukvården och den hjälp du får?
Av min egen erfarenhet så tycker jag är sjukvården gör ett väldigt dåligt jobb (åtminstone på mottagningen jag går på).
Det beror huvudsakligen på att alla läkare jag får kontakt med följer sina protokoll och överläkares rekommendationer istället för att lyssna på individen.
Självklart skall man följa rekommendationer, men enbart till en viss grad. Denna sjukdomen är väldigt olik från person till person, därför behöver man lyssna på vad den drabbades synpunkter.
En diabetesläkare skall funka som en mentor, man skall kunna bolla idéer och tankar, men även kunna få hjälp om man är i en situation man själv inte behärskar.
Jag var insulinresistant mot insulinsorten lantus i 3 år, jag tjatade på 4 olika sjuksköterskor och 2 läkare innan jag fick mitt insulin bytt, under den 3 åriga tiden så tog jag enbart långtidsverkande insulin 2 gånger av 8 då jag var rädd att hamna i kramper under natten då insulinet väl fungerade fullt ut, jag krampade 3-4 gånger i månaden. Detta tycker jag självklart att sjukvården gjorde ett väldigt dåligt jobb med. Jag hoppas verkligen att andra diabetiker får bättre hjälp, och om inte, tjata på era sköterskor/läkare så dom faktiskt lyssnar på din röst och inte deras j*vla papperarktiv!
Och den sista frågan, förklara diabetes med 3 ord?
3V: Vilja, Vänner & Vetenskap.
Då tackar vi Tor Lundberg för att han ställde upp på den här intervju, TACK!
Mitt blodsocker just nu : 8,8
/Diabetesmannen