Tjena! Fa-an. Jag måste ta upp en grej som gör mig förbannad. Det är att om man inte pluggar så är man inget. Och som Uppsalabo så verkar plugget vara ett måste. Bara för att Uppsala är den fetaste studentstaden.
Jag menar givetvis universitet. Att gå ut gymnasiet, det är en självklarhet. Men att sedan sätta sig och plugga i ytterligare 4-5 år. Det finns inte. Kanske senare i livet, men inte nu. Dom flesta hamnar ändå på ica, trots deras höga kompetens.
Och det här med att inte få bli vad man vill för sina föräldrar? Det är så jävla pinsamt. Jag känner personer som har det så och det är hemskt. Jag menar, vi får väll hålla på med det vi själva vill. Oavsett om det är advokat eller lärare.
Jag har klarat mig bra, utan att ha pluggat vidare. Det ska ni ha jävligt klart för er!
/Diabetesmannen
Hmhm..Ska du arbeta med bloggen hela livet? Jag förstår att bloggen kan ge möjligheter, få dagar som kan ge ”arbeten” för stunden men sen då? Vill inte du ha en säkerhet? en trygghet? Min bror gick ut universitetet för några månader sedan och han fick jobb direkt (inom det han hade pluggat och nu har han jobbat där några månader) Självklart gäller det inte alla men det kan bidra till en trygghet, ett fast jobb…Vill inte du känna trygg, ekonomiskt oberoende osv??
Hej mrs/mr anonym! Jag bloggar inte bara. Jag jobbar deltid som personlig assistent och är moderedaktör för Moore.
I grund och botten så är jag målare. 3 års utbildning. Jag skulle kunna falla tillbaka till det när som helst, vilket känns skönt. Tjänar bra gör man faktiskt också som målare :).
Sen har jag en hel del diabetesprojekt som jag ska genomföra!
Så nej, jag är inte rädd för framtiden!
Joakim