Ja, Hur sköter du din diabetes? Hur mår du? Vad är dina mål med livet? Varför bloggar du?
Tro det eller ej, från när jag var fem år tills jag fyllde 12 år så var jag en ensamvarg. Jag hade ett fåtal vänner, jag var otroligt blyg och trivdes med att bara vara tyst för att sedan invänta fredagen när man fick sitta med hela familjen och äta chips framför disney. True story!
Men-men-men, en månad innan jag fyllde 12 så fick jag DIABETES. Livet svartnade nå fruktansvärt. Jag ville ju liksom bara vara en helt normal person, precis som alla andra. När jag kom tillbaka till skolen efter sådär 4-5 veckor på ett sorgset sjukhus fick jag sååå sjukt mycket uppmärksamhet. Alltså helt otroligt! Hur är det gubben? Vad är diabetes? Jag kan väll erkänna att det var hemskt varje dag jag gick till skolan, jag pallade inte allt tjat om en sjukdom jag precis fått. Jag vet knappt själv vad det är än!!!
Första året, jag var helt prickfri i min diabetes. Jag käkade på perfekta tider, jag tränade 2 timmar om dagen, jag var hemma både fredagar och lördagar. Jag skippade liksom kvällarna med polarna, i stället satt jag där med mina småsyskon och kollade på den där filmen man hade längtat efter hela veckan!
7an börjar, 3 år av kaos på högstadiet är vad som väntar. IG varningar i svenska, matte och engelska. Det vådar inte direkt gott för framtiden.
Ni vet när man får skriva ner på en lapp vilka man önskas vilja gå med i 7an, 8an och 9an va? Jo man fick skriva ner 5 stycken på en lapp. Självklart hade vi pratat i hop oss innan det här, Vi sade – Vi skriver varandra, Då måste vi komma i samma klass, DET GJORDE VI OCKSÅ!
Det var jag, Jocke, Andreas, Johan, Charlie och Andreas. Alla utom en av oss spelade hockey. Därav fick vi namnet hockeykillarna eller hockeybögarna! En tid av hemskheter är vad som väntas. Vi är svin, kaxiga, no respect för lärare och andra klasskamrater, vi var inte ens snälla mot varandra, så jävligt var det. Hemskt jag vet! Men vad ska man göra när man är ett tonårsmonster?!
Från en ensamvarg till en liten mini gansgter på ett år? Jo men man faller nog för grupptryck, tyvärr! Man vill på något sätt hävda sig..
Inför den sista terminen i 9an hade jag IG varning i svenska, matte och engelska. KÄRNÄMNERNA! Ja herrgud assä. Tro det eller ej? Jag lyckades gå ut med 4 vg och 13 g, helt otroligt, helt jävla otroligt!
Hur är jag i dag? Jag har attityd, det kan jag inte ljuga om. Jag är ganska lat av mig och blundar i bland för problemen, jag leker kanske lite för mycket med min diabetes, försöker jobba så lite som möjligt men samtidigt tjäna så mycket som möjligt, jag har oerhört svårt för att säga nej, kanske är det min sämsta egenskap!, jag är snäll och ställer alltid upp för mina vänner.
Det är faktiskt några mål jag har med livet, många har som mål att bli rika och leva ett så kallat hollywood liv? har jag rätt?! Mina mål är att ha KUL, Det kanske kan vara därför jag har så mycket tid över för tillfälligt? Jag vill bara kunna vara, inte ha så förbannat mycket att göra. Jag vill njuta av livet varje sekund jag lever, och det gör jag verkligen. Det är klart det skulle vara skönt att vara ekonomisk oberoende men det är inget jag prioriterar!
Har jag varit öppen nog? Om inte? Ställ gärna frågor till mig!
Gänget hockeykillarna kommer nedanför:
/Diabetesmannen