Från ovänner till bästa vänner!

Männen/Grabbarna ni ser är två brorsor. Inte tvillingar, utan det skiljer 1 år i mellan oss.

Vi har gått igenom mycket skit, väldigt mycket skit. Vi blev ovänner, vi blev vänner, vi umgicks varje dag, vi blev ovänner.

Jag sumpade min chans att få tillbaka vänskapen, jag tyckte väll att jag hade försökt nog. Men det hade jag inte, verkligen inte. Egentligen är det skitgrejer det handlar om, men i efterhand när jag väl tänker efter så var det någon lättare form av svek. Går inte in på detaljer.

En långsint tjurig lillebror är vad jag tänkte.

Även fast vi bodde/bor under samma tak så ignorerade vi varandra nå helt sjukt bra. Vi käkade i omgångar med våra familjemedlemmar. Kommer också i håg att vi träffades på samma buss, ganska ofta. Men oj så jobbigt det var. Hallå, Vi ska ju liksom gå av på samma ställe..!? Hur gör vi ni? Bror min tar iniativet och hoppar av en hållplats innan mig. Jag torkar bort svetten från pannan och tänker, Yes, gud vad skönt. Att ens tänka så, det är för mig helt otorligt skandalöst.

Men efter sådär 7-8 månader så händer något.?! Både jag och min bror saknar våran tid med varandra, Vi var bästa vänner och så ska det fan vara tror jag vi båda tänkte!? I allafall jag.

Nutid, vi har ett så starkt brödraskap. Finns inte ord. Vi gör allt tillsamman. Vi lägger in en snus, vi dricker oss fylla på något chaskigt kroghak någonstans, vi har allmänt kul. Jag tycker vi till och med har tagit igen dom där 7-8 månaderna vi var ovänner.

Viktigt, ta vara på dom du älskar!!!, Innan det är försent!

/Diabetesmannen