Diabetes är som skuggan, i bland är den stor & i bland syns den knappt.

Åååh herregud, vill bara lägga mig ner, slita av mig kläderna, blunda och få en kram.

Jag har precis haft en känning, en väldigt obehaglig sådan. För ungefär 40 minuter sedan så låg jag på 16,2 och alldeles nyss så låg jag på 2,9.

Det är när det sjunker sådär fort som man blir rädd, ledsen och orolig. Visst, det är bara att äta så löser det sig.  Men dom där 5 – 10 minuterna  som du fortfarande känner dig låg är långt i från roliga. Du darrar, du ser suddigt, du mumlar och du kallsvettas nå enormt.

Det går inte med ord att förklara hur det känns om ni inte själva har diabetes. Jag är ledsen, men det går inte.

Det är när jag får lågt blodsocker som jag verkligen känner att jag har diabetes.

I bland kan diabetes vara ett riktigt jävla mörker, så känner jag nu.

 

 

Mitt blodsocker just nu : 6,1

 

 

 

/Diabetesmannen

1 svar på ”Diabetes är som skuggan, i bland är den stor & i bland syns den knappt.”

  1. Håller med dig. Jag hatar min diabetes i sådana lägen. det är ju obehagligt när det faller så snabbt och får ofta till följd att man inte tänker så klart man borde göra för att få upp blodsockret snabbt och sedan då rekyleffekten kommer att inte ta insulin för att sänka det igen. Det är ju lika bra att det rätar till sig själv, vilket det ju gör.

Kommentarer är stängda.