Kan erkänna att jag förtillfället är väldigt negativ kring diabetes. Är på förbannat dåligt humör i dag, så sorry för det.
Men diabetes, det har begränsat mig nå enormnt genom åren. Säger ni tvärtom så ljuger ni eller så lever ni på ett jävla kloster.
Jag har alltid varit aktiv vad gäller sport. Precis innan jag fick diabetes så spelade jag hockey, innebandy, tennis, bandy och pingis. Vissa dagar så såg mitt schema ut såhär : Hockey 16.30, innebandy 18.00 & tennis 19.30. Jag gick alltså från träning till träning. Efter att jag fått diagnosen diabetes så lägger jag ganska snabbt av med hockeyn på grund av problem med njurarna ( diabetesens fel.) Jag var tvungen att prioritera så jag slutade helt med bandy och pingis. Den sporten som jag satsade mest på just då var just, hockey. Jag försökte verkligen komma tillbaka till hockeyn, men det gick inte. Utan jag slutade med hockeyn också.
Tennis och innebandy var sporterna jag hade kvar. Jag har till och från slutat-börjat-slutat-börjat med innebandyn. Däremot så satsade jag enomt mycket på tennisen.
Tycker det är så jävla tråkigt att diabetesen ska komma in och förstöra för mig. Utan den så hade jag utan tvekan varit mycket mer framgångsrik i sporterna jag höll på med. Och nej, inget proffs kanske, men betydligt mycket bättre. Minsta lilla snedsteg i diabetesen kan förstöra en hel dag som slutar med att jag får stå över en träning eller match.
Och utelivet, alla jävla sprutor, blodsockermätare och insulin man behöver stoppa i fickan på en välslimmad kavaj som jag ofta bär. Tack, tack för att du förstör min outfit. Jävla skit!
Låtsashjältar & alldeles för positiva diabetiker : Är såååå trött på erat tänkande kring sjukdomen. Vakna upp och förstå vad diabetes är. Alla lever olika, och ni verkar vara så jävla tråkiga personer. Ni smörar för diabetes och säger att man ska se allt så jävla positivt. Visst, positivt ska man se det, men när man mäker av sjukdomen så pass bra som jag brukar kunna göra. Då älskar man inte diabetes. Så snälla, vakna upp ur dimman!
Mitt blodsocker just nu : 16,1
/Diabetesmannen
håller med dig helt och hållet. har haft diabetes sen jag var 10 år också, idag är jag snart 22. det är verkligen ingen sjukdom som det går att ta semester från för då är det ute och svänger. det är ett heltidssjukdom. jag har legat högt större delen av tiden och jag har insett att om det ska vara perfekt och ligga bra HELA tiden så MÅSTE jag röra på mig, äta helt perfekt och kolla blodsocker flera gånger om dagen. så nej, det är absolut inte enkelt.
ta hand om dig, tycker du är grym.
Jag håller helt och hållet med dig om det du skriver. Jag har haft diabetes sen jag var 9 år och är i dag 21. Den resan har inte varit lätt. Det är ett ständigt planerande och tänkande, och ett bs värde kan förstöra en hel dag.. Ända sedan jag fick diabetesen så har inte jag haft ett Hba1c värde på under 7,5. Jag har en svårinställd diabetes. Jag vaknar varje dag och har en ovän, diabetesen. Jag kan inte se nån glädje eller medgång eller något sådant alls med diabetesen, den bara förstör.
Senast jag var på sjukhuset hade jag ett Hba1c värde på 10,5.. även om jag vet att jag är dålig på att ta blodsocker värden så var detta värde som en smäll i ansiktet. Min sköterska sa till mig att det du håller på med du kan Dö av det, det är farligt. De orden kom som ett slag i magen och fick mig att inse att detta är en helvetessjukdom, ett ständigt tänkande.
Jag måste nu sköta mig perfekt.. vadå sköta mig? Jag vill leva som alla andra ..
Jag stör mig också på alla som säger, lär dig leva med det. Så farligt är det ju inte .. Fuck you liksom, du vet inte vad du pratar om!
Jag hatar min sjukdom och kommer aldrig bli vän med han/hon/den/det…
Grym blogg du har!
Håller med dej om att typ1 diabetes (eller någon annan diabetes) inte är något kul.Rent jävligt många gånger .
Vet att många omkring mej blir förvånade över hur mycket meck det är med den, allt man måste tänka på. Blir själv provocerad när andra säjer att de skulle välja diabetes om de fick välja på olika sjukdomstillstånd. För att den går att kontrollera. (ibland, om man ligger i eller för några).
Det är ju långt ifrån alltid man har kontroll.
Tänker att det är bra att vissa kan se positivt på det hela, trots allt. Vi är ju alla olika.
Men ”vän med min diabetes” kommer jag nog aldrig bli. Den är jobbig att behöva ta hänsyn till i tid och otid. för mej. Man får bli arg.