Namnet på dikten är denna:
Den sociala tiden som aldrig mera vill se dig som mindre mänsklig!
Tiden försvinner ner i intet då tiden inte längre existerar utan det gör endast du och dina egna tankar och egna liv, allt det sociala i denna tiden har försvunnit, så även tiden som ej mera existerar förevigt, den har försvunnit ner i avgrunden, allt för att du skall få frigöra dig själv så mycket som möjligt.
Inget finns kvar som kan förnimma bort dig själv, i en förkastlig social uppbyggd värld som vill förvilla bort dig själv, för att inte kunna göra de framsteg som borde göras för ditt framstegskapaden, du slipper fastna i denna sociala uppbyggda värld som bestämmer dina känslor och kunskapskunnanden som vidare vill förtrycka ner dig själv och vill stjäla dina vackra vita vingar och låtar de förvandlas till allt de sociala som denna sociala värld har skapat åt oss, men du slipper det, då du seglar med dina nya vita vingar och ser ut över denna nya värld som frigjort människans egna framgångsliv, helt utan sociala värderingar som tvingas på dig sedan barnsben, du är nu fri, allt socialt som nu är och förblir utplånat med sann uppbyggd kärlek i dina egna individuella kärleksskapaden.
Kanske borde kallat dikten:
”Klockan tickar ej mera!”……;O)
Jag låter nästan i mina dikter som allt Socialt skulle vara negativt, men så menar jag givetvis ej!
*PUSSISS*