Nu kommer min snabbversion av resan, inte jättebäst men ändå en text: På språkresan till USA efter Högstadiet, den börjar med en burkläsk, men vad vore USA utan sin Burkläsk, fattigt?……;O) Kommer ihåg att jag hade svårighet att öppna min första burkläsk efter jag såg min första nya estetiska och vackra Läskautomat och köpte mig en läsk i den varma kvällssommarvärmen på Östkusten första natten i USA, denna stackars läskautomat som jag började våldföra mig på för att snabbt få ut en läsk av ren naiv läskglädje, vilket fotografiskt minne jag har att komma ihåg detta, så fick jag iallafall ut min läsk och lyckades öppna den med lite hjälp, denna burk hade den nya öppningen som jag inte kände till, på den sena kvällen vid hotellet som vi bodde på innan vi skulle transporteras till våra nya värdfamiljer i Philadelphia. Kommer ihåg att något klokt ljushuvud lyckades hitta en riktig bra Ninjafilm på TV den första natten i USA, det var den andra ”American Ninja part II” filmen, som vi helfrälst slukade i oss innan vi somnade. Allting kändes så nytt i USA, allt kändes så mycket ljusare kommer jag ihåg, mera mänskligare på något sätt, eftersom jag alltid har varit en känslosam person, så känner jag sådant på mig, allting var så bra på denna resan så jag kommer ihåg att sista veckan innan vi skulle hem så ringde jag och nästan storbölade att jag ville till varje prisandetag vara kvar i USA, för att allt kändes så mycket bättre och annorlunda därtill trevligare och nyare än vårat trista Sverige! Hur som helst så kom vi fram till Philadelphia och jag till min värdfamilj, jag blev genast lite ledsen att de inte hade någon stor fin pool, men de hade istället ett stort jättefint hus med stor trädgård. Varje dag fick jag åka tågspårvagn till engelskalektionerna, jag tyckte om hela atmosfären och alla stora utflyfter vi gjorde till New York, Washington DC och även alla mindre utflykter jag gjorde med min värdfamilj, tyvärr så besökte jag aldrig något Indianresevat, det tar tid och rabbla upp alla småutflykter vi gjorde, vi var även på ett sportevenmang, en Baseballmatch, den glömmer jag aldrig, det var om jag minns rätt så mycket som 5-6 timmar i stekande sol, kommer egentligen nästan ihåg hela resan känns det som, vilket superminne jag måste ha, fastän detta var över ungefär 20 år sedan……;O) Det var på utflykten till Washington DC som jag verkligen fick se mitt första Rymdmuseum och därtill köpte min absolut första Rymdmat, sådan mat som de äkta astronaterna har på sina rymdfärder, idag är denna mat säkert mycket bättre producerad, jag tog även med denna mat tillbaka till Sverige som en chockerande souvenír till mina föräldrar, som knappst förstod att sådant fanns! Vi var i Washington DC i två dygn och det var på natten allting verkligen exploderade, jag hade nämligen mitt första samlag, efter att vi hade promenerat bakom vårat hotell i halvtimme till timme, den lyckliga och jag, hennes namn var Jennifer, vi hade inte egentligen en aning om vad detta var för område, det var ett halvghetto eller helghetto, innan så hade jag och mina rumskompisar varit ute och studerat området, fastän vi bestämt inte fick lämna hotellområdet för våra lärare, men herregud var kul det var och defintivt spännade men ändå så dumt, för det kändes verkligen som ett äkta halvghetto eller emellanåt ett helghetto, fastän vi bara kunde gissa att det var det, då vi befann oss där. Kommer ihåg att vi gick till ett halvt nedslitigt hyreshus och såg andra som var ute och alla vi träffade var verkligen svartbruna i hudfärgen inte bara för att det var svart ute, det var så djävla spännande, vi var vanliga helsvenskar i ett riktigt amerikanskt ghetto och dessutom bara 15-16 år! Nästa morgon och nästa dag så berättade lärarna att det hade varit skottlossning i ghettoområdet, då skämdes jag lite, men kul var det att ha besök ett äkta amerikanskt Ghetto vid 15 års ålder. Jag kände mig dessutom överlycklig för jag hade haft mitt första samlag, så jag var kär hur länge som helst efter denna natt. Veckorna flöt på och jag ville mer och mer stanna i USA, men visste att jag måste tillbaka. Innan jag åkte på språkresan kommer jag ihåg att jag helst ville till Västkusten, men mina föräldrar tillät mig bara komma till Östkusten av någon konstig anledning, de tyckte väl att det var tillräckligt långt nog, efter vi hade bråkat om det en tid så kom jag åtminstone till Östkusten, lika glad var jag nog över det, om inte ens gladare, för det var nästan som en helt perfekt resa…..;O) Kan även nämna att jag köpte musik som bland annat: ”Tracy Chapman” när hon precis blivit känd med hennes nya ovanliga manskvinnoröst och platta: ”Fast Car” och så var jag även på bio, men där kommer jag fasktiskt inte ihåg vad filmen hete, men det var en komedi, oj så dåligt, men jag kommer ihåg actionvideofilmen som vi bland annat såg, som hete ”Action Jackson”…..;O) Kunde ha skrivit mer, men det får räcka, för ni måste läsa det också! Det jag lärde mig mest på den här resan, antar jag, var att aldrig ge upp och hela tiden sträva efter ljuset och kämpa för det fina i livet! *TREVLIG KVÄLL* PUSSISS!