En liten trevlig dikt innan jag ger mig ut, denna fungerar bäst och hilarious på de som inte är inställsamma sociala samhällhällsindividier och har saker att skämmas över eller tvärtom, där ingår även jag ibland tyvärr, dikten är skriven av en okänd:
”Det är en upplyftande upptäckt att göra,
att ditt hjärta och själ är den kunnigaste präst,
som finns.”
Människan är generellt en halvful varelse och vart finns alla dessa superskönheter?
Solig dag allesammans!