Ja så blir jag lite Tramsig igen: Lite nostalgi denna söndag, när jag var liten så lekte jag alltid med Smurfar, min favorit var alltid Robin Hoodsmurfen, jag var så jättesöt då jag lekte med alla mina Smurfar, jag tog alltid det största täcket som fanns i vårat stora tvåvåningsRadhus, så att det kunde vara som typ ett krypin eller stor borg för alla mina små smurfar. Min mor köpte hela tiden nya smurfar, jag tjatade väl om dem så mycket så det var bara att köpa fler för att få tyst på mig, det gick till och med så långt att min dagmamma köpte smurfar åt mig, snart så hade jag nästan alla, men jag tror inte jag lyckades tjata till mig alla, men min favorit var alltid Robin Hoodsmufen, han vann alla strider som jag låtasade leka i det stora täcket, så det var nog inte så mycket kärlek, tror inte ens jag hade kärlekssmurfen, jag tyckte aldrig om Garamell, så han hade jag aldrig, men jag gillade alla dessa smurfar väldigt mycket, kände väl mig lite viktig då jag lekte med dem. Började tänka lite om vad jag skulle skriva om denna söndag så blev det om smurfisarna, som dök helt plötsligt upp i min småfjantiga hjärna, likaså Ninja Turles i London på tidiga Nittotalet: När Ninja Turtles kom för första gången ut på VHS i London´s videobutiker och jag var i London så var jag helfrälst, för den hade gått på bio, för ett bra tag sedan och jag hade tyvärr inte sett den, så jag invaderade London´s videobutiker för att få tag i ett exemplar och jag betalde flera hundra för att få en kopia av någon Videoägares egna hyrvideo, så då den blev givetvis atomatiskt mycket dyrare, för man inte kunde egentligen inte köpa dem i vanliga videobutker ännu, så jag köpte en dyr hyresfilm istället, det var inte billig kan jag skriva, men så fick jag den iallafall och har kvar den ännu, jag älskade dom där små gröna småfilurena till sköldpaddor, vilket inte är så intressant längre. *PUSSISS*