Gillar det engelska språket ibland om det inte blir för klyscheaktigt, vilket det tyvärr kan bli ibland eftersom det också är ett sådat vanligt språk och man inte egentligen är engelskspråkig utav sig i sin dagliga vardagsmiljö. Själv har jag varit i engelsktalande länder 6 och ett halvt gånger om man räknar in Gibraltar också, som ett engelsktalande ställe, 3 gånger England och 3 gånger USA! Jag har absolut inga problem med att förstå engelska både på TV och i verkligheten och när jag är utomlands, men då jag skall börja skriva engelska, det är då problemen kan börja den inte alls känns perfekt eller hundraprocent jättebra, men jag försöker iallfall även om den inte är jättebäst. Nu till våren skall skall jag även läsa engelska, så då får jag hoppas att den blir lite bättre! Att prata engelska för mig är egentligen bara en vanesak, då jag är ovan då låter det lika korkat som när en Stackholamre(ironi) ska prata Stockholmsengelska, alltså väldigt Pinsamt, men det försvinner ganska snabbt bara man vänjer sig, det kändes som min engelska var som bäst då jag var 20 år och hälsade på min Styvsyster i Kalifornien sommaren 1992, även om det kanske inte ens var så bra, men jag tror det, för jag var tvungen att vänja mig så pass länge, som jag ändå gjorde…..;O) -Tänkte jag skulle skriva om den resan kanske tills imorgon eller någon annan dag, men det lovar jag att jag gör iallfall, när det än blir- *PUSSISS*
