Hittade ännu en liten, som jag själv tycker en halvdålig dikt ifrån 90-talet, men ni kanske tycker den är sådär:
Hur som helst, här är den, med minimal ändring:
DÖDEN FINNS ALDRIG
Om du är sann mot dig själv så finns aldrig
döden. Du lever alltid på gränsen att misslyckas
inom samhällets ramar, men inte dö på riktigt,
men ditt hjärta håller på att dö på grund av samhället.
Du besegrar allt för att ditt hjärta av kärlek skall
överleva och skall nå fram intill din riktiga död, inte
samhällets död.
Du lever fortfarande och ditt hjärta är inte dött, så
visa fortfarande ditt sanna kärlekshjärta, inte samhällets.
Jag älskar dig och er alla, inte samhället!
Bilden nedan visar inte samhällets hjärta, utan nog istället
Universums hjärta….;O)
*PUSSISS*
