Tänkte bjuda er på en trevlig och fin HöstDikt innan jag lägger mig, som jag skrev för massor av år sedan på 90-talet…..:
I HÖSLÖVENS SPÅR
I höstlövens spår jag går ner till den stora eken i vildmarksparken.
Jag målar allt jag ser i dimman, men det finaste porträtt som finns är kvinnan med det klara leendet, som jag målat i dimman, i höstatid.
Jag tar tre löv i handen och sjunger, gul, orange, röd bildar höstens tid, då man faller i trans. Svamp, löv, dimma denna mystiska tid, jag vill få finnas mer utav.
Så ser jag jägaren med sitt gevär, som siktar och BANG så flög skottet sin väg. Hjorten faller som ett kid lär sig stå.
Jag går sakta vidare genom vildmarksparken, jag kan inte hjälpa att tårarna rinner ner för mina kinder.
Jag tar tre löv i handen och sjunger, gul, orange, röd bildar höstens tid, då man faller i trans. Svamp, löv, dimma denna mystiska tid jag ibland vill skall försvinna!
*PUSSISS*