För ett år eller två år sedan fick jag Blodinbellas bok Egoboost och nu har jag precis börjat läsa den. Jag tycker den är super intressant och hon tar upp så många bra exempel som vi tjejer stöter på. Jag fastnade för ett stycke som jag håller med henne om helt och hållet.
”hellre en fettvalk än ett rent helvete, är något som jag ofta säger. Självklart är det inte så enkelt. Men det jag menar är att hellre ha en mjuk, gosig, vanlig mage än att hela tiden fundera över hur magen ser ut, svälta sig själv och konstant tänka på mat och få ångest för vad man stoppar i sig i strävan efter att hålla magen platt.”
Alltså JA! Jag är en matglad person, jag älskar mat och är inte rädd för att äta två tallrikar mat på lunchen i skolan. Jag älskar choklad, jag älskar chips, jag älskar glass och har inga problem att trycka i mig en hel påse chips och en 200g Marabou när jag är med kompisar eller hemma med pojkvännen. Nu kanske det inte är super hälsosamt men WHO CARES? Ingen på badstranden kommer titta på din mage och tänka ”men gud, om hon hade struntat i lunchen och godiset så hade hon varit smal” det gör iallafall inte jag.
När jag började ettan så blev jag snabbt kompis med en tjej som också var lika matglad som jag, vi började äta lunch med ett killgäng om 4-10 killar. Det första dom sa när vi hade fyllt tallriken med mat var ”Haha, men vadå äter ni mat?!” vi svarar ”ja, varför skulle vi inte göra det” till svar får vi ”Ni är ju tjejer, ni brukar ju inte ens äta lunch. Men gud vad härligt att NI gör det”. Många gånger satt vi och diskuterade om tjejer som gick förbi med en halv potatis och en köttbulle på tallriken. Dom måste ju vara jätte hungriga?! Hur klarar dom sig en hel dag på det där lilla? Jag blir ledsen och orolig, det ska inte vara så! Ingen har någonsin skrattat eller kallat mig tjock för att jag har en tallrik full med mat. Maten finns ju där för att vi ska bli mätta inte för att vi ska känna att vi inte passar in.
Eller jag vet inte, jag är nöjd med mig själv och jag har hellre en mjuk gosig mage än ingen kramgo mage alls så jag kan heller inte riktigt förstå hur det är att leva på det sättet, att inte vara nöjd med sig själv och ständigt vara orolig för att inte passa in. Jag vill inte vara en storlek xs, jag vill inte vara super smal och jag vill inte gå runt med ångest och hungrig för att passa in. Jag har alltid varit sån, jag har aldrig haft storlek xs, jag har aldrig skippat måltider för att känna mig snygg eller för att mina vänner gör det. Jag mår jätte bra av att äta mat, jag är lycklig med lite extra fett på magen. Och det kommer jag gladeligen alltid välja. Kan inte mina vänner eller pojkvän leva med en välmående tjej med lite extra fett så är det helt enkelt deras förlust. För vem tusan vill vara tillsammans eller kompis med någon person som föredrar att må dåligt än att må bra?
Bara så ni vet så är jag fett snygg, har storlek M i kläder, har fett på magen, bryr mig inte ett skit om vad andra har på sig för kläder eller om dom är tjocka eller smala. Ända gången jag kommer vara smal är isåfall när jag är vältränad med MUSKLER.I’m fabulous.
