Det är lätt att blogga när du bara lägger in lite bilder på dig själv med dagens outfit eller kort kommentarer. Och kanske ett och annat bloggkrig. To spice things up.
Många personer kommer läsa bloggen, men egentligen har du bara en. Hon (eller han) går ut mycket på Stureplan och ser ut som du. Eller VILL gå ut och se ut som du.
Menar inte att min blogg på något vis är ett manifest eller att mitt utseende går emot det rådande idealet. Men jag använder inte mitt utseende för att uttrycka mig eller mina åsikter. Jag skriver istället.
Eftersom skönhet är min största hobby, och ämne i min blogg känner jag mig ibland tvungen att påminna mina läsare (och mig själv) om att utsidan inte betyder allt. Eller ens mest.
Den råda tråden i mitt liv är civilkurage. Att ha Civilkurage innebär (enligt Wikipedia) att ha mod och att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk, förmågan
att stå upp för sina värderingar, trots vetskap om öppet eller latent
motstånd från omgivningen.
Och det kommer du som bloggare alltid att få.
Det är däremot svårare att blogga när man verkligen skriver sina åsikter eller personliga saker om sig själv. Men det är de bloggarna som verkligen betyder något, mer än tidsfördriv, för någon annan. En sådan bloggare är Marie Picasso. Isabel Adrian ger också av sig själv i bloggen. Och säkert många andra också som jag inte hunnit läsa.
Något jag brinner för är en liberal skolreform. Alla människor passar inte till samma jobb, varför skulle då alla barn passa i samma skola?
Den förlegade skolinstitutioner inspirerar ingen till att bli en bättre individ, eller till att tänka själv, utan till hierarki och mobbing. Det måste finnas någon mer flexibilitet än ”friheten” att välja mellan allmän och särskild matte.
Jag skulle vilja se en ny typ av skolgång som inspirerar till individualism och till kritiskt tänkande! Vet ni vad de lärde ut i skolböckerna för hundra år sedan? Man blir märkrädd när man läser dem. Varför är då folk så självgoda att de tror att vi och just NU uppnåt total kunskap om vad som är den absoluta sanningen?
Think about it. Mänskligheten har så mycket mer att lära att vi har faktiskt bara börjat. När vi har en energityp som inte dränerar jorden på dess sista resurser eller en kost som inte bygger på att plåga andra levandevarelser, DÅ kan vi säga att vi är utvecklade varelser som har kommit någonstans.