Viktig läsning!

Det skulle aldrig hända mig, tänker du när du ser väninnor som är ihop med killar som är våldsamma, otrogna eller dricker alldeles för mycket.

Ni har alla hört de nedlåtande orden sägas om någon. Hur kan hon vara ihop med honom?

De tjejer du tror är dina vänner kanske säger det bakom din rygg.

Alla vet ju att han är otrogen mot henne, hon stannar bara med honom pga hans pengar/hon kan inte vara själv/något annat skäl.

Författarinnan Unni Drougge reste runt och hade föreläsningar mot kvinnoförtryck. Hon delade med sig av sina egna erfarenheter av ett destruktivt äktenskap med tidningsmannen (Slitz) Mats Drougge samt ett kortare förhållande med en man som knarkade.

I hennes senaste bok berättar hon om hur hon återigen gått in i ett förhållande som var långt ifrån hälsosamt. Varför undrar man.

Först och främst: Jag tycker inte att man ska lägga sig i andras förhållanden. Vad vet vi om hur deras överenskommelser ser ut eller hur de är när de är själva? Kanske älskar man den andre så mycket att man måste få köra förhållandet i botten för att kunna gå vidare med insikten att man gjort allt man har kunnat. Särskilt om man är en person som har väldigt svårt för att bli kär. Fördömande vänner stöter bara bort personen som behöver din vänskap mer än någonsin.

För det andra: Det skulle kunna hända dig. Jag tror att det kan vara så att en viss typ av kvinnor, med låg självkänsla, och svårighet för att vara själva, är mer benägna att dras till ”destruktiva killar”. Visst. Jag själv är dock inte en av dem så detta är inget självupplevd iakttagelse.

Det jag däremot, med självupplevd säkerhet kan säga, utan att ens ha varit i något våldsamt förhållande, är att människor INTE visar sitt rätta jag i början. Det kan vara småsaker, man framställer sig själv som roligare, mer självsäker eller självständig osv.  Eller så kan det röra sig om större saker som alkohol/drogmissbruk eller våldsamma svartsjuketendenser som kan döljas de första månaderna.

När de här sakerna uppdagas är man ju redan KÄR i personen i fråga och har därför inte samma möjlighet att sätta hårt mot hårt.

För det tredje: Den andra partnern märker om du ”bluffar”. Jag lämnar dig om du inte slutar ta droger, får ingen effekt alls när du egentligen inte menar det. När du är så kär att du inte kan tänka dig ett liv utan den personen. Säg aldrig saker du inte menar, då får orden ingen effekt den dagen du verkligen gör det.

Unni talar om att man ska söka stöd hos sina ”medsystrar”, i det uttrycket inkluderar hon även sina ”bögkompisar”. Jag tror dock inte att man ska luta sig mot feminismen för mycket i de här fallen. Som jag sagt innan, det svårt att ta till sig ord från någon som inte känner din partner och inte vet hur det ser ut mellan er. Dessutom har feminismen använts som ett redskap för tjejer att trycka ned andra tjejer. Att man dessutom ska behöva känna skam för den sits man har hamnat i, av att man inte tycks vara den starka, självständiga kvinna som passar in i deras mall.

Jag vill säga att roten mot kvinnomisshandel är att vi tjejer ska hålla ihop men tyvärr är det lite av en utopi. Jag har aldrig levt i ett förhållande där jag har blivit misshandlad. Men talar vi om att behandla varandra dåligt överlag tror jag att jag har blivit bättre behandlad av killarna i min omgivning än av tjejerna.

För det fjärde och sista: Detta är vad jag tror på för att undvika att fastna i en destruktiv relation.

* Bli ekonomisk oberoende så att du inte stannar pga att ni delar lägenhet eller av ekonomiska orsaker.

* Säg ALLTID bara vad du menar så att dina ord får effekt. Tomma hot är din egen värsta fiende.

*Symbios är inget bra förhållande-ord. Ni måste ha egna liv vid sidan om för att undvika känslan av att ditt liv slutar om ni gör slut.

 Jag är bra på att hjälpa andra i relationsfrågor så om ni behöver råd eller någon att prata med kan ni vända er till mig.

KRAM!