Vad är det som saknas? frågar en av mina bästa läsare, när jag sade att jag känner mig tom.
Vissa av oss har bara inte hittat vår plats i livet, vid 20 eller 30 eller ens 40. Vissa av oss hittar den aldrig. Då blir livet en resa som fylls med avsaknad.
När jag pluggade Kulturledarprogrammet hade jag en bästis som hette Mia. Vi träffades nästan varje dag och gick ut ihop varje helg. Vi brukade träffas på fredagskvällen och laga kycklingwook och dela en flaska vin innan vi begav oss till den lokala studentpuben. På den tiden hade jag inte blekt tänderna så då drack vi rött. I miss that. Mia skaffade sedan en ny pojkvän och vi tappade kontakten.
Förra månaden lade hon till mig på Facebook. Jag kände nästan fjärilar i magen när jag såg hennes namn, saknade vår tid ihop så mycket. Hon hade gift sig och skaffat två barn.
Hon hade hittat meningen med livet, skrev hon. Att bli mamma.
Så kände inte min mamma när hon fick mig.
Jag tvivlar på att jag skulle göra det heller.
Men vad vet jag.
Bara att det är dags för lunch. Puss.
får en tår i ögat….
"Så kände inte min mamma när hon fick mig.". Usch vad sorligt det lät. Du är nog mer älskad än vad du tror Ellen och jag Hoppas du hittar din mening med livet snart. "En person som ser världen på samma sätt när han/hon är 50 som när han/hon var 20 har slösat bort 30 år av sitt liv."
Just a thougt!
Det där låter bekant. 🙂 Precis som du har jag konstaterat att barn och ett 9-5 -jobb inte är för mig. Det är tufft men man måste se möjligheter istället för begränsningar – och hitta på sätt att få betalt för det man VILL göra istället för det man gör.
Älskar din blogg, förresten! Tipsade om dig hos mig på http://rosaglasogon.se/.
Hoppas lunchen var god. 🙂 Ska själv sätta mig med en latte på någon uteservering och bara njuta.
Hej Ellen! Tittar in på din blogg lite då o då! Idag blev jag nervös när jag scrollade ner o såg en bild på mig!
Du ska veta att jag me fick fjärilar i magen när jag hittade dig på facebook, är förresten inte inne där så ofta nu… Saknar me tiden vi hade, tänker på dig varje gång jag får spontant sug efter att dansa. Nu är jag mamma till två o det är inte så ofta det blir dans o vin. Vin kan det väl bli emellanåt men dans, o vår dans!! åhh…jag minns den tiden, älskar mitt nuvarande liv men saknar den SÅ ändå!! Sen tänker jag på allt som har förändrats, på hur vi har förändrats. Är du den Ellen jag kände? Är jag fortfarande den Mia du kände?! Tiden går
Vad gäller meningen med livet så tror jag det skiftar hela tiden, visst älskar jag att va mamma men jag saknar de andra bitarna, att va vuxen, kvinna bara va jag!
När du berättade om ditt jobb blev jag lite avundsjuk, det såg verkligen ut som du lyckats nå dit du ville. Skriva var ju alltid det du ville göra! Du är modig som tagit dig dit du är nu, som lämnat växjö för sthlm, kanske en chansning!? (Vad vet jag) men jag är så glad för din skull, att du tagit dig dit du är, krävs en stark drivkraft! Jag tror vi alla borde sluta sträva efter så mycket o istället se glädjen i det vi har. Vi är faktiskt väldigt lyckligt lottade på alla sätt, bara vi tänker efter!
Saknar min bästis!
Puss!
det är så tråkigt när man tappar kontakten. Man har så mycket fina och underbara minnen och det är tråkigt när det inte funkar längre och man känner att den vännen inte vill kämpa för vänskapen. förhoppningsvis har man andra fina vänner i sitt liv, men någon annan kan inte ta den gamla vännens plats
oj, vilken klump i magen jag fick när jag läste "Så kände inte min mamma när hon fick mig.". Kändes som oerhört sorgligt på ngt sätt.. Känner inte dig och vet inget om din relation med din mamma, men alldeles säkert så var/är du mer älskad av än du tror.
Hoppas du hittar din mening snart och blir riktigt lycklig.
kram Annika