Jag blir alltid lika förvånad över hur många skadeglada personer det finns.
Även om de kanske inte är direkt onda människor, kan man riktigt se hur de blir lite lyckliga inombords av att höra hur någon kändis eller granne totalt gjort bort sig.
Jag är givetvis inget helgon. Jag skulle inte direkt gråta ihjäl mig om Måns ex eller en av mina fd. arroganta chefer förlorade sina jobb. Är man egoistisk och elak mot andra förtjänar man självklart detsamma tillbaka och jag ska inte låtsas att jag önskar bra saker till de som har behandlat mig dåligt. Men att bli glad när det går dåligt för okända eller bekanta som aldrig gjort dig något. Var kommer det ifrån?
Förhoppningsvis kan alla som går igenom jobbiga perioder iaf lära sig något av dem, så att de inte bara har varit a total waste of time.
Jag är ex. en helt annan människa än för ett halv år sedan. Jag är inte den som ältar det förflutna, men jag är fortfarande lite i chocktillstånd över att allt kunde gå så fel så snabbt. Jag levde under illusionen att det faktum att jag var jag, gjorde att att allt automatiskt skulle ordna sig.
Nu var det inte så denna gången och för mig blev det ett bryskt
uppvaknande ur ”prinsessbubblan” som sprack. Nu när allt har vänt för mig/oss igen hoppas jag att jag inte glömmer bort hur snabbt allt kan ändra sig och tar saker för givet igen.
Det som uppriktigt förvånar mig fortfarande är att trots att jag delade med mig av det mesta, hur min tillvaro totalt rämnade, svarade många med fortsatta elaka kommentarer. Jag är inte kändis, miljonär eller topmodell. Varför blev så många ”lyckliga” när det gick dåligt för mig, som är en ”vanlig” person precis som ni. Den sadistiska mentaliteten plågade mig och fick mig för första gången att må illa över kommentarer, och senare att ta bort möjligheten för er att kommentera direkt i bloggen. Whats wrong with you people? Det är bara psykopater som saknar empati.
På topp idag kan vara på botten i morgon och tillbaka på toppen nästa vecka. Kolla bara på Britney. Det viktiga är bara att komma ihåg hur det kändes på botten så att man kan uppskatta allting när det går bra igen.
Pengar kommer och går. Och fast det verkligen tar emot att säga det, så gör kärlek och vänskap det i många fall också. Det du alltid har är dig själv och det är därför det är så viktigt med bra självkänsla.
Jag har varit deprimerad, haft mina svackor, stunder då jag inte har känt för att vara ”offentlig”, eller bara har viljat dra täcket över huvudet. P.g.a yttre faktorer jag oftast inte själv har kunnat påverka. Men innerst inne har jag alltid tyckt att jag är grym.
Hoppas ni känner detsamma.
Håller med dig om det du skriver. Att människor kan vara så hatiska mot folk de egentligen inte känner personligen skrämmer mig.
Världen är grym plats om man är en känslomänniska.Egoism och skadeglädje verkar föda dessa människor mer självkänsla bara genom att kunna sänka ner andra människor i skiten så dom ska lyfta upp sig själva. Vilket egentligen tyder på att de är svaga själva som inte kan sätta sig in i andra människors olyckliga öden.
Skrämmande men dock sant.
Ha det bra.
Mvh
Peter
Jag känner igen mig i mycket det du säger. Jag har förvisso aldrig levt i en "prinsessvärld" utan snarare levt ett liv som varit allt annat än på rosor..i mitt liv har det hänt för mycket tragiskt för att vara sant och ibland har man väl undrar om det sitter ngn däruppe och bara vill kasta ur sig elakheter mot än, sedan tänkte jag om. Jag tror inte på ödet eller på någon gud. Jag vet också mktväl att det finns människor som har det sämre än mig. Men det viktigaste för mig är vad jag har för inställning till mig själv? Hur värderar jag mig själv? För mig blev det ett wake-up call när jag för knappt ett halvår sedan tvingades gå igenom en plågsam abort – som blev följden av en lång graviditet som jag inte hade upptäckt. Under denna tiden var de enda jag hade mina föräldrar och en vän. Resten svek. Men jag lyckades ta mig igen om det och mkt mkt mer hemskt som hände efteråt. Men det jag aldrig kommer att glömma efter det helvetet är hur viktigt det är att inse att i slutändan är du ändå dig själv närmast. När jag insåg det blev det så "heligt" för mig att jag tatuerade in den texten på latin (ett latinskt ordspråk) som sitter slingrad runt vaden.
Tillslut vill jag bara säga att du är modig som fortfarande trots elaka kommentarer står på dig och fortsätter att skriva 🙂
Tragiska människor finns det alltid, sträck på ryggen Ellen och var stolt över att du är du. Finns ingen bloggare som skriver så bra som du, finns ingen som ser så bra ut som du och det finns ingen som har ett finare inre. Kom ihåg det, det är därför du har så många läsare! Puss Cass
Kloka ord Ellen.
Jag tror definitivt på att allt har en mening, att man lär sig något ut varje situation och att det kommer sol efter regnet.
De elaka kommentarerna du har fått skulle jag välja att försöka se som något positivt. Du har ju uppenbarligen något som dessa små personer saknar, du gör dem tydligen galna av avundsjuka. Så otroligt uppenbart. Patetiskt och sorgligt med människor som mår bättre av att trycka ned andra, men om man ska vara en större människa så tycker jag mest synd om dem. De kan inte vara lyckliga.
Det vitkigaste som finns i livet, är som du skriver, självkänsla! Om man saknar det så kommer man aldrig kunna glädjas åt andra, vara lycklig eller våga saker.
Tack för att du delar med dig av dina fina ord och tankar Ellen, jag vill att du ska veta att du får mig att känna lycka varje dag! Kram Eleonore
"Men att bli glad när det går dåligt för okända eller bekanta som aldrig gjort dig något."
Vad har Måns ex gjort dig förutom att existera?
Vad skönt att ni får medvind nu! Det förtjänar ni!
Det är ju såklart den svenska avundsjukan… suck!
Kram
Vilket fint inlägg! Jag förstår inte heller hur folk kan kommentera elakheter och jag kan verkligen inte förstå hur man kan kommentera så taskigt till någon som skrivit att hon inte mår bra. Jag har fått för mig att dom som skriver elaka kommentarer har hittat något hos bloggaren som dom är avundsjuka på och därför måste dom bara trycka ner lite. Så hur twistat det än är, så kanske man kan tänka att fast du var olycklig så var det trots allt en del som var avundsjuka på dig och din tillvaro.