Att vara känslomänniska suger!
Visst, jag är ofta glad och får alltid höra att jag utstrålar positiv energi och empati, men det är inte värt det när man sedan blir så ledsen som jag kan bli.
Jag är ingen svag människa, tvärtom, men när det blir konflikter med någon som står mig nära, när någon jag känner mår dåligt eller när någon jag älskar är otrevlig mot mig mitt hjärta går helt enkelt sönder. Även fast det läker lika lätt så hjälper inte den vetskapen mig alls.
Hela jag liksom faller isär.
De flesta människor kan sätta upp en fasad när sådant händer det, förtränga det och tänka på annat. Vara cool utåt och ex gå ut och festa efter att ha bråkat med sin tjej/kille eller att något dåligt har hänt i familjen.
Jag saknar helt enkelt den förmågan. Det tar upp all min energi och lämnar mig som ett tomt skal.
The girl that was´nt there.