Ångestsamtal!

Har inte hunnit berätta detta för Måns men han får läsa det nu.

Detta är det märkligaste telefonsamtal jag har fått i hela mitt liv.

– Hej, det är XX här, jag söker en Ellen!

– Ja, det är jag, vem är du?

– Jag vet inte om du är rätt Ellen, men jag söker en Ellen som jag träffade på krogen för ett år sedan.

– Jag har aldrig träffat någon på krogen så du får nog leta vidare.

-Eeh, okej!

I bakgrunden hör jag en bebis skrika. Det är något i tonen på samtalet som ger mig ångest. Jag känner mig glad att jag inte är sådan som följer med okända människor hem, för jag får känslan att han hade dåliga nyheter- typ en sjukdom. Varför ringer man annars någon efter ett år??

Efter ett tag ringer en tjej upp och förklarar att hon är XX flickvän och har en son ihop med honom. Det visar sig att XX var en gammal ytlig bekant som jag delat ett drinkbord på White Room med när min kompis Sofia fyllde år. Sedan hade kontakten runnit ut i sanden- ni vet hur det är med ytliga festkontakter. Och jag och namn.

Hon hade tydligen varit ihop med XX vid den tidpunkten, sett mingelbilder på oss ihop och undrade om vi hade gjort något ihop. Vilket vi inte hade. Vilket jag också berättade för henne.

Tänkte att hon nog kunde sova lite lugnare nu men dagen efter fick jag ett sms där det stod att hon hoppades att jag för guds skull inte ljög och hade rört honom sedan februari.

Det var så hemskt eftersom jag verkligen kände hennes ångest och hon liksom överförde den på mig.

Love- its complicated!