Det kan vara så att jag är sämst i världen på att vara ensam. I just hate it. Och jag hatar att jag hatar det eftersom det gör att jag känner mig så osjälvständig. Vilket iofs är ett helt korrekt antagande. Men gör det något? Med tanke på att jag aldrig kommer att behöva vara ensam, eftersom det alltid kommer att finnas någon som vill vara med mig.
Jag gillar inte singellivet. Det betyder inte att jag är med någon bara för att slippa att vara ensam, jag är mycket hellre ensam än med fel person. Eller rättare sagt- det finns inget som är så ensamt som att vara med någon man inte älskar.
Måns får mig att känna mig lugn. Och i bland helt vansinning.
Men mest lugn.
Och vansinnig.
Kommentarer är stängda.