Less lips.

I morgon har jag en ny jobbintervju. Hade turen att bli tipsad av en rekryterare som jag träffade genom en gemensam bekant (Tack Kelly!). Träffade honom en snabbis i tisdag och fick sedan följande konstruktiv feedback inför intervjun:

”I mötet så föreslår jag att du går in med en blandning av självsäkerhet och ödmjukhet samt framförallt med mycket energi! Tycker även att du ska ha mer neutral look, t ex mindre röda läppar än när du var här i tisdags. Detta säger jag utifrån mina erfarenheter vad som passar sig och inte. Hoppas du är ok med den”.

Tror att han satte huvudet på spiken där. Mer ödmjukhet– mindre läppar. Och jag vet att han har rätt– det är så man får ett jobb i Sverige. Jag läste en artikel i Dagens Media som menade att tjocka människor har svårare att få jobb (eftersom arbetsgivarna tror att de är inkompetenta och lata). Det är inte alls sant– det är snygga människor som har svårt att få jobb, för då blir du inte tagen på allvar. Ta bara exemplet med när jag var med tv-programmet ID och en av beteendevetarna säger att jag inte kunde vara den med identitet ”300 högskolepoäng” eftersom ”då bryr man sig inte om att fixa med sitt utseende så mycket”.

Mina förra arbetsgivare har tyckt att det räcker med att prata med mig för att inse att jag inte är någon bimbo och det hoppas jag att potentiella framtida chefer också kommer att göra. Men att man ska behöva ha ett neutralt läppglans istället för ett rött för att få ett jobb känns riktigt tråkigt.