Jag känner två par i min bekantskapskrets som aldrig har haft ett enda bråk. Säger de i alla fall.
Det låter ju fantastiskt men det känns inte normalt om man lever ihop. Att träffas dag ut och dag in och aldrig störa sig på något beteende hos den andre så pass mycket att man bara vill skrika rakt ut.
Min teori är att den ena partnern i så fall är lite rädd för den andra. Eller åtminstone konflikträdd och därför inte säger vad de tycker. Vad tror ni?
Jag har haft ett förhållande där vi aldrig ens höjde rösten åt varandra. Det var helt underbart, men så här i efterhand misstänker jag att han lät mig bestämma. Jag hade dock aldrig gjort slut med honom om han inte hade vägrat att flytta till Stockholm med mig. Mitt stora problem är att jag har grym separationsångest och därför aldrig kan komma över något av mina ex fullständigt.
Det svåraste med känslor överhuvudtaget tycker jag är om man ska följa hjärta eller hjärna. Ska man låta sig dras in i något som man vet är komplicerat för att man får fjärilar i magen av den personen eller ska man gå efter hjärna och välja honom som får dig att känna dig trygg?
åh sånt där är så svårt, när man väl följer sitt hjärta mår man underbart, men underbart är kort och ofta står man med brustet hjärta. Jag vet inte om det är värt det, just nu känns det som det inte är det
Jag lever i ett sådant förhållande nu, och jag misstänker också att min kille låter mig bestämma och är allmänt smidig i de flesta situationer för att det inte ska uppstå konflikter. Men I LIKE IT! Det här låter förmodligen stört och ytligt men jag tror på ett förhållande där tjejen är snyggare än killen, då uppskattar han alltid henne och tar henne inte för givet.
Grym blogg och snygg ny header!
Kram från Em