Denna vecka har flugit förbi. Var kritvit i ansiktet när jag vaknade i morse men efter en airtanning på Colorbox har jag fått lite färg. Där sprayar de manuellt och jag föredrar det framför automatisk dusch! Efter 4 timmar framträder färgen och det ser nu ut som om jag tillbringat en dag på stranden istället för i en snöstorm. Synd att det bara varar i ca 3 dagar…
Några läsare har reagerat på att jag jämförde ett krossat hjärta med en allvarlig sjukdom och tror att jag skriver så bara för att provocera. En sak ska ni ha jävligt klart för er. Jag skriver aldrig något bara för att provocera. Snarare håller jag tillbaka en hel del åsikter eftersom jag inte vill ha en alltför smal blogg. Alla som känner mig väl kan gå i god för detta. Jag håller fast vid det jag skrev i inlägget och kan tillägga att jag har en killkompis som tog livet av sig pga brustet hjärta efter att ha blivit sviken av den han älskade. Det är också ett statistiskt faktum bland pensionärspar att den efterlevande partnern ofta dör direkt efter den andre, av oförklarliga orsaker. Broken heart?
Jag talar givetvis inte om någon man bara har dejtat utan en förlorad livspartner jag talar om skilsmässor (något jag själv gått igenom) och samboskap där man har gemensamma barn/hem osv. Det är inte alla människor som kan hantera uppbrott utan att bryta ihop psykiskt och varför skulle det vara mindre smärtsamt än en fysisk sjukdom?
Det är lite lustigt. För jag låg faktiskt och tänkte på det inlägget innan jag somnade i natt. Håller med dig helt och hållet. Och gillar även det du skrev med att man mycket möjligt kan ändra uppfattning om det någonsin skulle drabba en. Ett krossat hjärta är något av det värsta som kan drabba en. Sambo eller ej.