Det är sällan jag blir arg. Inte pga att jag inte har temperament, utan för att jag mår så dåligt själv av att vara det att jag oftast väljer att förtränga orsaken. Men nu kan jag inte låta bli.
Jag har varit arbetslös i några månader nu, (förutom kortare uppdrag och projekt). Jag har i stort sett sökt allt som finns och blivit kallad på ett flertal jobbintervjuer under den perioden, både genom Arbetsförmedlingen, rekryteringsfirmor och egna kontakter. Minst 10 intervjuer om inte fler. Svaret på samtliga har hittills varit nej. Alla av samma anledning att de tror att jag skulle tröttna på jobbet, att jag är överkvalificerad, att jag verkar för ambitiös och därför inte skulle stanna kvar länge osv osv osv. Jag har fått frågan ” men tror du verkligen att du skulle tycka att det här jobbet var roligt?” ROLIGT!!?? Det är väl för ett jobb vi pratar om, inte en jävla hobby. Den mest fördomsfulla kommentaren fick jag av VD:n på Campadre som tyckte att jag ”såg ut som en modebloggerska som hellre shoppade på NK än kavlade upp armarna och tog i.” Veckan efter det jobbade jag natt med att sortera tonvis av tunga lådor med post.
För att få tag på ett jobb snabbt ska man vara medelmåttig, se ordinär ut och sakna utbildning. Då tar arbetsplatserna emot dig med öppna armar. Nu letar jag bara efter ett jobb där det lönar sig att vara snygg, välutbildad och ambitiös.
P:S: Söker jobbtips genom bloggen. och utlyser en hittelön på 2000 kr (för tips som leder till anställning) Jag kan börja den 15 feb för fr.o.m nästa vecka är jag projektanställd för ett marknadsföringsjobb åt World Class. Under tiden ska jag passa på att träna lite på deras gym (kommer även att få gratis träningskläder).
Finns ju ingen anledning att vara både fet och arbetslös.
You know me. I manage.