Jag målade denna teckningen när jag var 5 och när jag var 25 hade jag omedvetet uppnått det idealet HAHA!
Men som för alla andra blev det tid att växa upp, ”klippa mig” och skaffa mig ett jobb. Jag insåg till slut att Stockholm var min ”hemstad”. Jag fick ett vikariat på Stockholms Filmfestival och flyttade upp till Stockholm där jag hittade en etta (i 2a hand) på 25 kvadrat för 7000 på Torsgatan. Som hittat, tänkte jag och slog till. Robban, killen som jag då var tillsammans med hatade storstäder och blev kvar i Småland. I dag har han säkert hus och barn där. Och ännu fler tatueringar.
Tackar nej till flera docusåpor men bestämmer mig för att delta i programmet ID (under identiteten ”200 högskolepoäng”) eftersom det roade mig att spräcka fördomen om korkade blondiner. Den arrogante polisstudenten som tävlade gissade fel på mig och fick gå lottlös hem. Jag hade vid det här laget inget fast jobb, vilket inte bekymrade mig nämnvärt då min största hobby var att dejta och det oftast ingick mat i den aktiviteten.
Extrajobbar som säljare och blir dödskär i Pete Doherty-kopian Peter Segersten som jobbar där (om man nu kan kalla att sitta och ringa privatsamtal och röka två paket cigg per dag ett jobb).
Det blir till slut en kyss på trappan till F12 en varm sommarnatt. Allt var PERFEKT! Eller rättare sagt hade varit det, om han inte fortfarande hade bott ihop med sitt psykotiska ex, som tydligen hade blivit militant lesbisk feminist. När hon inte var hemma brukade vi sitta i fönstret till hans etta på Drottninggatan och lyssna på Vapnet eller Doktor Kosmos och dricka folköl och prata med okända människor som gick hem från krogen. Efter att ha varit ihop i sammanlagt cirka 3 dagar, utspritt på en period av 5 månader blir jag tvungen att ge upp mitt livs största kärlek och han går i landsflykt och bosätter sig i Thailand där han ägnar sig åt att skjuta på burkar och röka och sånt.
För att döva förlusten dejtar jag igen men inget hjälper. Inte ens champagne.
Den enda jag fastnar lite för är Fredrik Ljungbergkopian Daniel. Vi dejtar två månader men det är ingen perfekt match.
Jag gräver ner mig i konsten och bestämmer mig för att satsa på mitt skrivande. Jag fick ju trots allt högsta betyg på min D-uppsats och kurserna i journalistik. Dessutom hade jag en välläst blogg så jag var övertygad om att jag hade något att säga.
forts följer…