Det går alldeles utmärkt att ha en riktigt dålig dag trots en takterass med strålande sol och havsutsikt. Detta upptäckte jag idag när jag fick veta att min lägenhet i Danderyd har blivit såld. Budet var riktigt bra, men min separationsångest fick ny bensin. Att lämna bakom sig ett land, en stad, en lägenhet, ett ex som blivit en bästa vän, en katt, och världens mest fantastiska tjejkompisar kan göra vem som helst lite lätt panikslagen. Men nu talar vi inte om vem som helst utan om mig – världens mest sentimentala person med en seperationsångest som till och med Sartre kunde ha avhandlat som en liten abonrmalitet i det gemensamma psyket.
–Ryck upp dig nu, säger Christian.
You got to love him…
Tack S! Det betyder mycket för mig att du säger så!! Jag kan inte säga att jag är rakt igenom lycklig nu, men jag tror däremot att jag kommer att bli det, och det har jag inte haft några förhoppningar på de senaste åren. Om jag klarar det så klarar du det! Stor kram!
Jag ser upp till dig. Att du trots en sån seperationsångest håller dig stark när du inte bara lämnat ditt ex som blivit din bästa vän utan även har lämnat hela landet och ditt hem och ändå är lycklig, det ger mig hopp. Jag och min kille/bästa vän har varit på gång att göra slut väldigt länge nu men det har inte blivit av, har inte känt oss mogna för det. Jag lider också av svår seperationsångest och att se hur du har gått vidare med ditt liv och ändå är lycklig trots omständigheterna, ger mig lite styrka att kanske våga ta steget att bygga upp mitt liv, utan killen.
Tack för din fina blogg.