Saknade katt!

Varje dag saknar jag och tänker på min katt hemma i Sverige. Jag får konstiga mail av folk som tycker att jag har övergett min katt och borde ta hit den till Malta men som jag har svarat dem (trots att jag inte ska behöva försvara mig till okända människor) är att det var Måns som köpte katten, står på ägarbevis osv så jag har ingen laglig rätt till honom, och han skulle ALDRIG gå med på att jag tog ifrån honom den. Det viktigaste i alla ”skilsmässor” är ju att barnen, eller i detta fall djuren har det bra och jag vet att min Maxi har det bra hos Måns. Sedan får jag hälsa på honom så mycket jag vill eftersom Måns och jag är bra vänner så jag ser fram emot att träffa honom i helgen.  Jag tror att jag saknar min katt betydligt mer än han saknar mig om vi säger så. Jag brukar inte ta åt mig så mycket av bloggkommentarer men när en av mina läsare skrev ”Stackars katt, han undrar säkert över vart du tog vägen?” fick jag tårar i ögonen. Och även om katter är smarta och fästa vid sina ägare tror jag inte att katter tänker i den typen av tankebanor. Även om jag alltid har påstått att katter är intelligentare än hundar när det gäller EQ, intuition och så vidare så har hundar insiktivt en annan lojalitetsrelation till sin ägare, då de är flockdjur som vill bli dominerade. Maxi kunde vara väldigt tillgiven och komma när jag ropade på honom, men han var exempelvis hellre ute och jagade fjärilar eller busade med de andra katterna än låg i någons knä.

Så fort jag och C kommer tillbaka till Malta, efter Sverige-resan på torsdag, ska vi hämta denna lilla bebis. En katt kan ju såklart aldrig ersätta en annan men jag kan inte leva utan katt.