Jag är en typisk förhållande-tjej. Har jag inte ett förhållande dejtar jag istället, vilket också kan vara trevligt. Men då på det amerikanska sättet – dinner and a goodnight kiss. Den enda som har fått pussa mig godnatt på väldigt länge nu är Christian. Och det bästa med att vara i ett förhållande tycker jag är att man känner varandra så väl att man har sina roliga internskämt och inte ens behöver tala i fullständiga meningar. Ikväll hade vi ett tjafs precis som alla andra par har ibland. Det slutade med att vi båda tyckte att vi hade gjort fel men inte ville erkänna det för den andra.
Kvällens sista samtal:
C: Är du…?
E: Okej.
C: Är kissen ..?
E: …hos mig.
C: Har du ställt…
E: Kvart över 8!
Faster than Morse Code.
Jag har alltid undrat, och velat fråga dig, ”ni verkar ha det så bra bråkar ni aldrig” men nu fick jag visst svaret. 🙂 Förlåt, men det var skönt att veta. Har vid 24 års ålder två kraschade förhållanden bakom mig där vi verkligen inte kom överens om någonting och har efter dessa börjat undra hur i helvete man får relationen att funka. Hur man kommer överens, vad ska jag tåla, vad får jag egentligen tycka och hur man hittar Killen som kommer överens med mig. Är inte rädd för oenigheter men… Hur ska ni göra för att hålla ihop trots att det givetvis kommer uppstå meningsskiljaktigeter? Hoppas ni blev sams morgonen därpå! 😉 Kraam!