Svar: Man är olika personer i olika förhållande så det gäller inte att hitta den perfekta killen utan killen som du är perfekt med. Någon du har bra personkemi och kommunikation med. Både jag & C har haft förhållanden där vi har haft mycket bråk likväl som förhållande helt utan. Första månaden vi var tillsammans höjde vi inte ens rösten åt varandra och var upprikitgt övertygade om att vi aldrig skulle kunna ha en enda liten dispyt så länge vi levde. Jag minns till och med att C sade ” hur kan någon bråka med någon som är så söt som du”? Så blev det såklart inte, men vi har bara haft allvarliga bråk när alkohol har varit inblandad så vi har löst det till stor del genom att dra ned betydligt på festandet. Angående din fråga så tror jag att man ska jobba på att sluta hacka på varandra och tjafsa om obetydliga småsaker och istället fokusera på allvarliga problem som brist på tillit. Vi blev sams på lunchen, C har dåligt morgonhumör. Puss!
Ja, eller har du bara råkat träffa på just dessa. Men jag är övertygad om att du ska leta efter en kille med bättre självkänsla, för ett mer drama-fritt förhållande! Kram!
Ja det blev ju så till slut, att jag inte orkade och det tog slut. Jag får mycket uppmärksamhet av andra killar vare sig jag vill ha det eller inte, båda dagtid och nattetid men har alltid varit mer förhållandetjej och har oftast haft en pojkvän att ha ögonen på till 100 % (och har själv inte alls haft koll på mitt marknadsvärde) och då har jag faktiskt inte (tyvärr kan man ibland tycka) varit särskilt social. Så förmodligen drog han väl slutsatser utifrån hur han vet att KILLAR är snarare än hur jag är.. kan jag tänka mig. Och alla människor har olika förmåga att känna tillit till andra, men just det är ju svårt att intala den som är sämre förmögen. Kan hända att jag faktiskt råkar dras till killar som har ganska dålig självkänsla i grunden. Dags att sluta med det. Usch vad synd allt sånt här trubbel är, så onödigt att tortera sig själv med misstankar, det har förstört så mycket.
Åh, det där är jättesvårt. I ett förhållande där ingen är sjukligt svartsjuk skulle jag säga att det kanske beror 80 % på ditt tidigare beteende. Men om han /hon är det så kvittar det ju vad du gör /har gjort eller hur du beter dig. Detta är ett jobbigt och känsligt ämne som jag tror att många par, däribland även jag & C, har problem med ibland. Förstår att det är frustrerande för dig att känna dig orättvist anklagad – men i slutändan är det din pojkvän som kommer lida mest för sitt beteende. Det är extremt jobbigt för honom själv att ha de tankar/känslorna och om han inte ändrar på sig kommer du antagligen att inte orka mer och göra slut. Kan det vara så att du är väldigt snygg och social och att dina pojkvänner har haft lägre självkänsla?
Tack för ditt svar, men det väcker ännu en fråga, angående tillit, som är aktuell då jag pratade med mitt ex om det i natt. Han menar att tillit kommer till 90 % utifrån hur den andra personen har betett sig mot en tidigare, jag menar att det är 50-50. Det ligger även hos en själv att VÅGA lita på en. Han och jag blev ofta osams just för att han inte kände tillit gentemot mig, jag menar på att alla anklagelser är ogrundade. Har även haft en kille efter det som inte heller verkade känna tillit eftersom han kunde ringa och anklaga mig för att vara hos en annan kille när jag låg i mitt flickrum och sov halv två på natten. Helt ogrundat. En del dåliga saker har jag väl förtjänat, men den här bristen på tillit har jag inte förtjänat, ibland känner jag det går inte att hitta en mer lojal flickvän än mig, ändå har många bråk orsakats just av att killarna inte litar på mig och det finns inget tidigare beteende från min sida som gör deras misstro legitim enligt mig. Jag har varit ledsen för att jag inte får den tillit jag tycker att jag förtjänar. Tycker du också det är 90-10, eller är det inte 50-50? puss!