Jag är typ blondinen som dör först i skräckfilmen.
Det är ju helt osannolikt att någon som är så impulsiv och spontan som jag är samtidigt kan gå runt och tänka ihjäl mig. Det är en curse att vara en tänkare, eller att vara intelligent överhuvudtaget. Hur skönt att vara en blåst bimbo som inte tänker längre än dagens klädval? Befriande skulle jag säga. Im overthinking. Går ut i skogen och går och går och går. Helst ensam och på natten. Ibland går gatulamporna sönder och det blir helt svart och stilla.
Tack för boken 😉
Sen kan man ju använda sin förmåga till att tänka ut just begåvade saker. (För hur intelligent vore det annars?) T.ex. vikten av förlåtelse. Om det känns jobbigt efter uppbrottet, och du är arg och besviken eller känner dig orättvist behandlad, inse då hur viktig förlåtelsen är. Inte för hans skull – för din egen. Även om det inte finns några ursäkter för ett visst beteende. Förlåt för att du ska kunna ta dig vidare och visa för dig själv att du vet ditt egenvärde. Du tjänar inget på att tänka ”om” och ”varför” och ”men”, det bara sänker dig djupare ner. Inse vad förlåtelse kan göra, så kan du släppa dig fri från det du tänker på nu och istället tänka mer produktiva begåvade tankar. Sådär, här fick du en bok Ellen. 😉
Du har rätt i att det är en förbannelse att vara intelligent och tänkare. Häromveckan när jag funderade över något och sökte mig runt om det på Google hittade jag info om att det t.o.m. kan hittas kopplingar mellan och stora tänkare/begåvningar och depression. Behöver såklart inte dras så långt för alla, och man kan väl önska då att man inte är så pass intelligent att man verkligen åker på en stor depp-smäll, men jag tycker det verkar logiskt. När man ser samband och helheter, men också detaljer, då kan det vara svårt att bortse från de realistiska fakta som stjäl glädjen ur de positiva företeelserna. Såsom att solen skiner i mars(vilket är jättehärligt), det gör ju inte att världens krig upphör, eller att svältande barn blir mätta. Extremt exempel, men hoppas poängen gick fram.
När jag tänker efter, de mest glada, obekymrade och lättsamma vänner jag haft, de har inte varit tänkare..inte alls faktiskt. Men säkert begåvade på annat plan.
Nu blir det krångligt ! Fram till uppbrottet med C så såg jag dig som en person ( blondin,jag vet Förlåt !! ) med väldigt begränsade ramar,utseende,smink, osv…
Nu släpper du fram en betydligt djupare ( vuxnare ) sida hos Ellen ( förmodligen ditt rätta jag ) som gör att man tycker att det synd att det är så L Å N G T till Växjö…
Din text kändes som att den var som skriven för mig…
Bortsett from the blonde part… 😉
Det jag också har börjat fundera på, i funderandet. Är hur det påverkar mig i längden
att vara samlad på utsidan men med ett kaos av tankar på insidan?
Du förtjänar all lycka som kommer i din väg/ Anna